Take her to the music store - del 1

Förra året bjöd oss på många vackra skivsläpp och nu är fråga om detta året skall bjuda på detsamma. Vem släpper den hetaste skivan, vilka floppar och vilka överraskar? Det tänkte jag sätta tänderna i nu och för att få koll på vad som komma skall införskaffade jag mig senaste numret av AP Magazine. Den engelskbaserade musiktidinigen listar många av de intressanta band som släpper nytt i år.

Det första jag bjuds på när jag bläddrar genom tidningen är ett gott skratt. Pojkarna i Motion City Soundtrack som pryder omslaget, beskrivs av AP som "post-emo / post rock som besegrar självaste My Chemical Romance". Kul. Jävligt Kul. Det är härligt när tidningarna hittar på egna musikstilar. Det är inte konstigt att vi idag får brottas med diskussioner om vad som är emo och allt annat sådant trams. Dock skall jag inte hänga upp mig på det nu. Det är årets kommande skivsläpp som jag skall rikta min uppmärksamhet på.

Första bandet som får mina ögons uppmärksamhet är Floridas folkpunk-hjältar Against Me!. I vår släpper de sitt sjätte album och förvätningarna är stora då förra skivan 'Searching For A Former Clarity (2005)' inte var särskilt imponerande. Inte när man jämför med ännu tidigare skivor, som t.ex. min favorit 'Reinventing Axl Rose' som de släppte 2001. Den nya skivan kommer som sagt i vår och kommer att ha titeln 'New Wave'. Inte särskilt fyndigt om ni frågar mig, men jag tror att innehållet kommer att slå betydligt bättre än vad titeln gör. Against Me!'s sångfågel Tom Gabel vill att den nya skivan skall få lyssnarna att känna sig "pretty fucking empowered" och visst gör man det när man lyssnar på smakprovet, "Americans Abroad", från den kommande skivan. Against Me!s nya är pepp.

Alkaline Trio kommer i sommar också släppa sitt sjätte album. Ett album som kommer att bli något nytt enligt sångaren Matt Skiba. Matt Skiba berättar för AP hur de mognat som människor och det kommer att speglas i den kommande skivan. Min relation till Alkaline Trio är väl den att jag spelade isönder deras hit "We've Had Enough" när den kom, annars har jag aldrig blivit riktigt bortblåst av deras musik. Dock gillar jag Matt Skibas röst och älskar de akustiska skivor som de släppt. Kanske blir det här året då jag faller på allvar för Alkaline Trio.

Ett band som jag har förhoppningar på, men som lika gärna kan göra ett magplask är emotionellt vackra Circa Survive. De skall följa upp sin debut, Juturna (2005)', ett album jag höll som ett av de bästa det året. Nu är frågan om Anthony Green och pojkarna kan göra det igen eller rent av överträffa sig själva. Anthony har bevisat att han äger en av de vackraste rösterna bland de nya förmågarna i "post emo/post hardcore/poppunk/rock eller-vad-vi-nu-skall-kalla-det"- träsket. Jag hoppas och ber om en vacker, melodiös och exprimentell uppföljare till 'Juturna'. Den nya skivan är planerad att dyka upp på Equal Vision sent i vår.

Coheed And Cambria fortsätter sin berättelse om Coheed och Cambria Killgannon. Det är ett intressant koncept som Claudio Sanchez lagt upp genom åren med sitt science fiction-projekt. Inte nog med att berättelsen om familjen Killgannon följs genom snart fyra album, kan man också få tag på serietidningar/böcker om samma historia. Allt signerat Claudio Sanchez (förutom bilderna i tidningarna som jag har för mig någon annan har illustrerat). Musiken har dock genom åren bara blivit sämre och frågan är om nya skivan kommer följa samma negativa mönster. Coheed and Cambrias debut 'The Second Stage Turbine Blade (2002)' var något helt nytt för mig när det kom. Töntig spacepunk med en ännu mesigare sångare, men förälskad blev jag. Dock svalnade min kärlek då kommande skivor inte alls (bortsett från ett fåtal låtar) levde upp till mina förväntningar. Nu är frågan om det blir en nyförelskelse eller om mina känslor blir till is när C&C släpper sitt nya albums om beräknas komma tidigt i sommar.

Funeral For A Friend gick för några dagar sedan ut med att inspelningen av deras tredje fullängdare,'Tales Don't Tell Themselves' är helt klar och att de längtar redan tills att fansen får höra skivan när den kommer i maj. Själva har de inte varit så exalterade sedan inspelningen av '7 Ways To Scream Your Name' Epn. I mina öron låter det mycket lovande, men kanske finns det en risk att de peppar skivan för mycket. Minns jag inte fel sa de något liknande om 'Hours (2005)' och den var i mina öron ett mindre magplask. Så snälla Funeral For A Friend, bjud oss på en ny '7 Ways To Scream Your Name' fast i större skala, tack.

En skiva som har potential att bli årets höjdare är utan tvekan Jimmy Eat Worlds nya som släpps senare denna månaden. Här är peppen enorm. Jimmy Eat World tar lätt en plats i min top 5 (om inte 3) lista över band jag verkligen tycke rom. Band som berör mig på djupet. Förutom det framstår dessutom pojkarna i bandet som de mest ödmjuka och empatiska människor jag kommit i kontakt med. Det kunde jag konstatera efter en timmes lång dokumentär med bandet. Angående nya skivan har jag absolut ingen koll alls på vad som skall komma från Jimmy Eat World. Har varken läst eller hört nått om den nya skivan. Det var ren tillfällighet som jag hörde att de skulle släppa nytt. Kanske är det tackvare det som gör att skivan känns så spännande. Jag älskar allt som Jimmy Eat World har släppt och jag kan inte i min vildaste fantasi tänka mig att den nya skivan kommer göra mig besviken. Jimmy Eat Worlds nya skiva är verkligen pepp.

Bayside, Emery och Silverstein är band som inte tillhör mina största favoriter, men som är bra jämfört med mycket annat i deras garage. De släpper alla nya skivor inom en snar framtid, men som sagt mina förväntningar är inte särskilt stora. Både Emery och Silverstein har sjunkit rejält i mina ögon då de inte kunnat följa upp sina debut album. Man kan bara hoppas på något av de här fyra skall kunna stå för en rejäl överraskning.

Fortsättning följer...

Andra bloggar om: Against Me, Alkaline Trio, Circa Survive, Coheed And Cambria, Funeral For A Friend, Bayside, Silverstein, Jimmy Eat World, Emery, musik, emo, hardcore, punk, rock, årets skiva