She Simply Will Not Die

Douglasville i USA's dammiga söder gav liv till en av de mest dramatiska och kaotiska banden som plöjts upp ur åkern vi benämner metalcore. Norma Jean, som för övrigt var Marilyn Monroe's flicknamn, bildades under det något mindre smickrade namnet Luti-Kriss runt det nya millennieskiftet. Första skivan under det nya namnet kom 2003, "Bless The Martyr And Kiss The Child", och är tillika en av de hardcore album jag uppskattar mest.

Sedan dess har killarna i Norma Jean runnit sina egna vägar. Första sångaren Josh Scogin lämnade bandet efter "Bless The Martyr..." och bildade brilljanta The Chariot (som släpper sitt andra album The Fiancee senare i år), basisten Joshua Doolittle valde även han att lämna bandet.

Med ny sångare, Cory Brandan, och ny basist, Jake Schultz, släpptes "O God the Aftermath" 2005. Två år hade gått sedan förra skivan, och medan The Chariot byggde vidare på soundet från första skivan och gjorde det ännu mer kaotiskt, övergav Norma Jean sitt förra sound och siktade nu in sig på ett ännu mer Botch-aktigt sound med en liten krydda nu-metal och uppbyggnader med tydligare vers och refränger.

2006 kom utan några fler medlemsbyten, likaså kom deras tredje släpp "Redeemer". Denna gång med mycket av det gamla konceptet från "O God the Aftermath" kvar i behåll, det som tillkommit är främst mer melodier och en Cory Brandan som skriker bättre och mer nyanserat än på förra skivan. Dock kan jag inte annat än konstatera att Norma Jean aldrig blir så bra som på deras första album.

Avslutningen på denna historia blir en video från varje skiva, vänligen spendera några minuter till deras förmån.


Memphis will be laid to waste (2002):



Bayonetwork (2005):



Blueprints for future homes (2006):