Recension/Retroperspective: Jawbreaker - 24 Hour Revenge Therapy (1994)

Genialt.

Jag skulle kunna lyssna på den här skivan en hel dag i sträck, och har förmodligen redan gjort det. Låt efter låt suger upp mig i total musikalisk njutning, är det något band man borde ha hört av alla de som rör sig just utanför punken, men på samma gång mitt i den, så är det Jawbreaker.

Jawbreakers musik är inte helt lätt att paketera och märka i ett snyggt och prydligt paket, men som oftast rör dom sig mellan punk, emo och pop-punk, som följs i fotspåren av poetiska och välskrivna sångtexter, och där måste jag verkligen sätta upp en flagga. Sångaren Blake Schwarzenbach har alltid varit bland de bästa textförfattarna i den ”alternativa” scenen, både i Jawbreaker och senare i Jets To Brazil, något av punkens Bob Dylan. Detta har definitivt influerat och inspirerat många efterföljare, Saves The Day bildades väl för att spela ’breaker covers till exempel.

24 Hour Revenge Therapy såg dagens ljus 1994, men skulle lika gärna ha kunnat släppts i år. Låtarna är tidlösa och fortfarande finns det inga som lyckats fånga Jawbreakers brilljans (band som Dillinger Four låter förvisso grymt bra men ändå inte riktigt så bra). Jawbreaker fortsätter här sin emotionella resa från uppföljaren Bivouac och med få undantag handlar det om kärlekslåtar och alltid bland de mest kryptiska, välskrivna och poetiska texter du någonsin stött på, ackompanjerade av enkla 4 ackordsstrukturer, sköna basgångar och Blakes skrapiga röst, som tillsammans bygger upp något väldigt melodiöst. Att dra en parallell till Dag Nasty skulle nog inte vara helt felaktigt, om än inte totalt klockrent.

Något som dom verkligen gör otroligt mycket bättre än de flesta emoband (jag vill dock inte märka Jawbreaker som ”emo” med detta påstående, kanske mer post-emo, alt. emocore beroende på hur liberal man önskar vara) som dryper av känslomässigt krystande är att dom verkligen klarar av det utan att det någonsin känns oärligt, eller att texten bara skrevs som hastigast bara för att bandet kommit på några grymma riff som behövde sång.

24 Hour Revenge Therapy märker Jawbreakers 3:e skivsläpp och följer upp deras otroligt populära Bivouac (1991). Den nästkommande skivan heter Dear You (1995) och är något som jag rekommenderar otroligt varmt till alla som gillar emo och kanske inte helt (av någon anledning) uppskattar 24 Hour Revenge Therapy , då Jawbreaker svängde åt det lugnare hållet på den skivan (som torde vara en av historiens topp 10 emoalbum). För övrigt, för att spinna vidare på Dear You, startade Blake bandet Jets To Brazil efter Jawbreakers död tillsammans med Chris Daly från Texas Is The Reason, som i sin tur är en förlängning på soundet på just Dear You. Rekommenderas varmt.

Om du snabbt vill bilda dig en uppfattning om skivan kan jag rekommendera låtarna ”Boxcar”, ”Condition Oakland” och ”Do You Still Hate Me?”.

Jawbreaker @ Myspace
The Complete Jawbreaker Page