Recension: Funeral For A Friend - Tales Don't Tell Themselves (2006)

"Det är sent på natten och regnet har nyss börjat falla från skyn i en rasande fart. I regnet letar sig en buss fram genom gatorna i en stad som håller på att slukas av allt vatten. Ihop sjunken på en plats i bussen sitter en ung man med sina hörlurar på högsta volym och stirrar på hur regnet slår mot fönsterrutan. Regndropparna får honom att minnas alla de tårar han fällt den senaste tiden.

Under en längre tid hade allt sakta men säkert glidit ifrån honom. Glädjen, hoppet och tryggheten. Allt hade glidit ur hans händer och han hade inte haft kraft att stå emot det. Han kände hur han höll på att drunka i sin egen misär och han förbannade sig själv för att vara så svag. Allt han ville var att ta sig upp igen och visa alla. Visa alla att han var någon att räkna med, någon man inte kunde trampa på hur som helst.

Hans ögon fylldes av tårar när han tänkte på det, blicken strirrarde blint ut i den mörka natten och i hörlurarna hörde han hur någon sjöng -"Awake, I am awake, and I'm still alive out here..."

Han skulle visa dem. Det var bara en fråga om tid och vilja."

Det är underligt hur en del skivor kan väcka alla möjliga känslor i ens inre och Funeral For A Friends senaste skiva är inget undantag. Det är inte deras bästa skiva och det kommer troligtvis inte bli en av årets bästa, men den har berört mig. Det är bra.

Funeral For A Friend @ Myspace