Visa vart skåpet skall stå!

Att Sverige fullkomligt exploderat av band som kallar sig för emo har nog ingen missat och att många av banden dessutom låter mycket lovande. Band som Chemical Vocation skördat stora framgångar och har b.la. fått spela på hultsfredsfestivalen. Vad som dock bekymrar mig är att de flesta banden till stor del låter likadant. Vi har redan sett det hända i övriga världen. Jag förkastar inga band direkt, utan jag säger bara att det blir långtråkigt i längden med alla band som låter likadant. Dessutom låter det mer punk rock och hardcore än vad det låter emo i mina öron.

Självklart finns det också undantag och det var hit jag ville komma. Det finns två band i Sverige som verkligen visar vart skåpet skall stå när det handlar om emo. Suis La Lune från sthlm/göteborg och Amalthea från Gislaved. De levererar sin emo precis som jag vill ha den, fylld av känslor. Är man inne i den franska emoscenen kommer man att älska Suis La Lune och Amalthea. Det finns något i musiken som är så berättande, men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Något man saknar hos Chemical Vocation och deras posse av band som följt deras spår. Förutom deras sidor på myspace, kan ni hitta banden på Ape must not kill ape Records tillsammans med en hel del andra emoband som är riktigt bra.

Andra bloggar om: Chemical Vocation, Suis La Lune, Amalthea, emo, musik, hardcore, svensk emo