The Aftermath: Augustibuller 2007

Röken efter Augustibuller har lagt sig, pisset vid sjökanten sjunkit ner i jorden och festivalområdet städats upp av tappra själar. Biljetterna sålde inte slut det här året men nog var det smockfullt ändå, hursomhelst lär det inte bli något svidande underlag likt Hultsfred som med sina osympatiska biljettpriser och lineup gick 7 miljoner i back.

Det här året såg via mina ögon trevliga tältgrannar från Göteborg, mindre trevliga tältgrannar från Norrbotten tvärs över brandgatan, ännu brunare armar, en DS-13 tröja och allmänt trevligt umgänge. Det visar ännu en gång att festivaler inte behöver ha så väldigt mycket med banden att göra, vilket måhända kan låta lite underligt sagt.

Och så vidare till banden. No Trigger blev årets höjdare, deras punkiga hardcore passar mina öron som öronproppen i örat och när det levereras med sådan energi och glädje kan jag inte annat än att njuta i fulla drag. Anledningen att No Trigger fanns på plats var turnén med storebror Set Your Goals, som även om det inte är någon jättehöjdare enligt mig faktiskt skötte sig riktigt bra, och när man kör en cover på Jawbreakers "Do you still hate me?" har man trots allt vunnit mitt hjärta.

Vidare till första dagens sista spelning, Madball. Förmodligen det band som de flesta i mina kretsar såg fram mest emot, och där fanns det inte mycket att klaga på. Sångaren levererade med besked och rörelse, däremot var hans bandkamrater föga rörliga vilket satte ner betygen något, med dom vet vad dom gör (konstigt vore väl annars när dom knappast utvecklats nämnvärt under året utan fortfarande levererar samma oldshool beatdown som alltid) och det märks. Torsdagen avslutades så med regn, och vår presenning till trots blev det en blöt natt och en tidig morgon i en väldigt blöt sovsäck.

Första bandet jag såg på Fredagen var Samiam som jag varit totalt såld på sedan jag hörde Full On på Burning hearts Cheap Shots samling för precis 10 år sedan, och spelningen var tveklöst bra även om ljudet lämnade mer att önska. Men men efter låtar som Factory och Stepson var nog de flesta i publiken riktigt nöjda. Senare på kvällen lirade tidigare nämnda No Trigger och Set Your Goals, efter dom sparkade Casualties igång med besked och visade exakt hur punk ska framföras och var nog bland de mest aktiva banden på scenen under hela festivalen. Nine avslutade natten med en Johan bakom micken med en arm i mittella gaffad runt överkroppen, vilket såg lika lustigt ut som det var praktiskt. Han verkade dock inte vidare berörd av det faktumet utan röjde på ändå. Jag hade verkligen smält om dom kört Carnage, men Time Has Come kördes och med det var jag ändå nöjd.

Lördagen öppnade tidigt med ett Last Days of April som började redan 12:00 (vilket borde vara festivalens mest felplacerade band?) inför en till festivaler sett morgonpigga skara på runt 30 pers, även om det var ett gäng tämligen timida pojkar så gjorde dom riktigt bra ifrån sig. Efter det var det inte mycket som intresserade mig, vi åt glass och såg MID på avstånd, riktigt dålig punk på svenska. Efter det kom metal med All That Remains, som faktiskt var rätt bra trots allt, och ett gammalt favoritband i Toy Dolls, som trots sina gamla år röjde på bra och lirade många, många gamla hits. Efter det fick jag nog och begav mig till tältet där jag vid midnatt kunde höra The Dwarves över ån och tänka att jag nog borde ha sett dom.

Några timmar senare var det dags att krypa ner i sovsäcken och stoppa in öronpropparna i ännu ett försök att nonchalera alla bandare och festande festivalbesökare runt om oss, vilket torde ha fungerat mer än hjälpligt då jag inte ens vaknade av att någon försökte öppna vårat tält senare på natten (morgonen) och passade på att dra upp några tältpinnar i samma veva, trots att flickvännen tydligen svor så mycket att våra polare i tältet bredvid undrade vad som stog på.

Årets helhetsintryck av Augustibuller blev riktigt gott, även om jag saknade ett riktigt favoritband (såsom förra årets SOIA), då det ändå fanns gott om sevärda band, vädret var hyfsat (särskilt lördagen då jag brände mig röd som en indian) och festivalen lugn och trevlig. Jag råder er alla att ta er dit nästa år!


Post-Augustibuller topp 5:

1. No Trigger
2. Madball
3. Samiam
4. Nine
5. Casualties


Foton: Simon @ Somecamerunning