Anders Jacobsson, skribent på Nerikes Allehanda och tillika fd trummis i Nasum skrev efter att ha sett Jesaiah på Treasurefest i Örebro att dom var en kopia av Converge. Riktigt så skulle jag inte uttrycka mig, kanske framför allt på grund av att jag faktiskt vet vad jag snackar om (även om hela Botch grejen inte är helt avsides). Jesaiah är om något Sveriges svar på The Chariot och Norma Jean, och likheterna dom emellan blir stundtals nästan löjligt uppenbara. Ett faktum som jag nog är den sista att fördöma, då jag är ett omutbart fan av dom båda sedan deras respektive debuter först silades mellan mina öronhår.
Jesaiah's debut EP är otroligt nog inte så extremt långt efter rent musikaliskt och ingredienserna är nästintill desamma, det vill säga mycket repeterade takter, ångesttoner och ett allmänt högt och brutalt tempo som tillsammans lagar en anrättning som låter sig väl smakas.
Jesaiah består för övrigt av fem gossar och som kallar Stockholm för sitt hem. Dom har inte spelat längre tillsammans än Februari förra året och har bara en demo i ryggen innan EP:n som du just nu läser om. Vidare, för er som undrar, är Jesaiah ett bibliskt namn och betyder frälsning av Jehova, som är en möjlig vokalisering av hebreiskans JHVH vilket enligt Bibeln är Guds namn.
Om vi skulle ta och knyta ihop den här säcken såhär på slutet är Jesaiah inget annat än en kraft att räkna med och är enligt mitt tycke en av de mer ljusa stjärnorna på Sveriges nutida metalcore scen. Deras debut är som antytts tidigare något väldigt starkt och det vi hör är inte i någon bemärkelse något halvdant försök till labeldebut utan mer något i stil med en stridsvagn. Det enda jag skulle kunna tänkas klaga lite på (märk väl "lite") är att sången inte är nämnvärt varierad och musiken inte direkt något nytt, men Jesaiah är ett ungt band och ligger än så länge i startgroparna, debuten är som sådan superb och ännu bättre lär det bli. Det ser jag fram emot.
Jesaiah @ Myspace
Pretty Dirty Promotions @ Myspace
Efter sju långa år och scener delade med band som 7 Seconds, Comeback Kid, SOIA och Slapshot bestämde sig Champion, som kanske är bekant, att lägga ner. Med stor sannolikhet fick ingen av oss se ett av de band som bäst representerat dagens straight edge hardcore, än mindre vara en av de 1000 som fick se deras sista spelning i Seattle förra året.
