Quite Handy With The Tongue Sword

Meddelande från Simon!

2007-10-20T20:19:00.000+02:00

Jag har börjat jobba med ett av Sveriges få hardcore papperszine, nämligen Bonafide Mag. Vi har mycket att göra med nya numret och en stor webbsatsning kommer att göras, som eventuellt leder till att hela numret (och framtida) kan kommas att publiceras online. Vi får se hur det blir. Likaså kommer Monument Records att göra en större webbsatsning och även där kommer mina fingrar att hamna i såsen.

Av dom anledningarna har bloggandet för QHWTTS kommit i andra hand, det i kombination med att Mattias haft annat att tänka på har lett till att även jag slutat skriva här.

Framtiden är oviss, men om/när QHWTTS sparkar igång kommer det säkerligen bli bättre än någonsin tidigare!

Bonafide Mag
Monument Records

Meddelande från Mattias!

2007-10-05T01:20:00.000+02:00

Som ni kanske märkt har det varit väldigt lite aktivitet här på bloggen, eller rättare sagt ingen alls. Jag kan bara svara för mig själv och varför jag inte varit duktig på att skriva beror på att jag haft tankarna på annat. Under en period hade jag bloggtorka och visste inte vad jag skulle skriva och nu har jag istället återupptagit mitt personliga bloggande. Det leder till att mitt bloggande här blir lidande och därför har jag lagt det lite på is.

Troligtvis kommer jag en dag hitta suget och sparka igång skrivandet här också, men tills vidare kan jag bara hänvisa er till min personliga blog. Den hittar ni här --> http://hediedamongdreams.blogspot.com

The Weakerthans, nya albumet och curling

2007-08-23T05:51:00.000+02:00

Det finns en ny sk. "Webisode" på Epitaph om Weakerthans inspelning av den nya skivan. I dagens avsnitt förklarar John Samson att genomsnitts kanadensaren curlar 4 gånger i veckan och börjar vid 4 år, men ofta tidigare än så.

Modern Life Is War finns att inhandla!

2007-08-22T17:28:00.000+02:00

Som vi har tjatat om Modern Life Is War's nyaste här under sommaren, men nu är den åtminstone ute! En recension kommer såklart inom kort, men efter mina första lyssningar kan jag i alla fall säga att den inte slår förra albumet Witness, men jag skulle absolut inte påstå att det är någon dålig skiva för den sakens skull. Gillar man MLIW gillar man Midnight In America!

UPDATE:

Hela albumet finns att streama på PureVolume.

MLIW @ PureVolume

Nån snubbe spelar in hela Against Me's nyaste album akustiskt

2007-08-21T05:44:00.000+02:00

Skitskumt, nån australiensisk snubbe som heter Ben Lee har spelat in hela Against Me's nya skiva "New Wave". Tydligen tyckte han att albumet var svinbra och kände att det var något han ville göra. Personligen tycker jag att det verkar vara ett rättså billigt PR knep, men det är ju rättså kul ändå. Hela skivan finns både att streama och ladda ner (gratis) på killens blogg. Han är ingen Tom Gabel men det är inte så värst dåligt.

BenLeeBlog

Path Of No Returns releaseparty

2007-08-19T12:04:00.000+02:00

Örebrobandet Path Of No Return hade releaseparty igår på den inte-på-länge använda club 700, en lokal stor nog att husera 900 pers. Sist jag var där var nog runt 2003 när Millencolin hade sin 10 årsfest, och då var det verkligen packat. Nu var det inte lika mycket folk, men ändå bra uppslutning, och man hade dessutom petat in en liten bar och massa soffor, men det var väldigt många bekanta ansikten där (trots att dom flesta tyckte sig ha slut på pengar och väntade på löningen nästa vecka) som gjorde kvällen riktigt trivsam.

För er som inte är bekanta med Path Of No Return är dom ett metalcore band som bildades runt 2000. För två år sedan släppte dom Black Nights Coming på tyska GSR records och nu är dom tillbaks med Absinthe Dreams som släpps på Burning Heart och Epitaph. Deras nya är tveklöst deras absolut bästa och lägger sig uppe bland band som Parkway Drive, As We Fight och Misery Signals. Absolut värt att spana in!

Path Of No Return @ Myspace

Later That Night videon (2005) med gamla sångaren:

Chris Dashboard är tillbaka

2007-08-17T05:40:00.000+02:00

Chris Carrabba, kanske bättre känd som Dashboard Confessional, är tillbaks den 2:a Oktober med albumet "The Shade of Poison Trees" som enligt Chris blir ett steg tillbaka till soundet på "The Swiss Army Romance" och "The Places You’ve Come To Fear The Most", turligt nog kan ni döma för er själva då det finns en låt från den nya skivan på myspace.

Dashboard Confessional @ Myspace

Video: The Gallows - In The Belly Of A Shark

2007-08-16T05:48:00.000+02:00

Det är väl svårt att undgå att hypas när man ligger på Epitaph, och det må vara en sak, men varför så pass många verkar smått ogilla The Gallows förstår jag inte riktigt? Klassisk amerikansk hardcore-punk spelad av tatuerade britter borde väl smaka dom flesta som gillar den genren? Nåväl, hur The Gallows blivit recenserade var inte vitsen med min post, utan deras nya video:

The Gallows - In The Belly Of A Shark

Scary Kids Scaring Kids postar nytt

2007-08-15T18:07:00.000+02:00

Bandet döpt efter en Cap'n Jazz låt, Scary Kids Scaring Kids, är tillbaka den 28:e Augusti med sitt nya självbetitlade album och några smakprov finns att hitta på deras purevolume sida.

Scary Kids Scaring Kids @ PureVolume

Veckans Myspace: Soul Control

2007-08-15T05:57:00.000+02:00

Rhode Island hardcore bandet Soul Control har ex. snubbar från Verse och What Feeds the Fire och släppte nyligen en 7:a på Rivalry med fyra spår, defenitivt värt att spana in!

Soul Control @ Myspace

As I Lay Dying postar ännu en ny låt + video

2007-08-15T05:42:00.000+02:00

As I Lay Dying har postat ännu en låt från deras kommande album "An Ocean Between Us", denna gång titelspåret. Albumet släpps den 21:a Augusti.

As I Lay Dying @ Myspace

Första videon från skivan är till låten "Nothing Left" och finns att spana in nedan.

Video: Bad Brains - "Give Thanks and Praise/ Jah Love"

2007-08-15T05:39:00.000+02:00

Som jag tidigare nämnt är jag inget större fan av Bad Brains nyaste album "Build A Nation" (men älskar deras första skivor) men det finns det nog andra som är, isåfall spana in deras nya video.

Video: Ignite - "My Judgement Day"

2007-08-15T05:34:00.000+02:00

Ignite har släppt en ny video från deras senaste fullängdare från förra året, "Our Darkest Days", till låten "My Judgement Day".

Modern Life Is War postar ny låt (igen!)

2007-08-10T05:41:00.000+02:00

MLIW har postat ännu en ny låt, "Humble Streets" från nya albumet "Midnight in America" (kommer 21:a Augusti)!

MLIW profile @ punknews

Against Me! - Trash Unreal (Video)

2007-08-09T21:44:00.000+02:00

Against Me's ångest-dans-anthem Thrash Unreal (från nya skivan New Wave) har även den fått sig en video, spana in den nedan!

The Aftermath: Augustibuller 2007

2007-08-09T21:31:00.000+02:00

Röken efter Augustibuller har lagt sig, pisset vid sjökanten sjunkit ner i jorden och festivalområdet städats upp av tappra själar. Biljetterna sålde inte slut det här året men nog var det smockfullt ändå, hursomhelst lär det inte bli något svidande underlag likt Hultsfred som med sina osympatiska biljettpriser och lineup gick 7 miljoner i back.

Det här året såg via mina ögon trevliga tältgrannar från Göteborg, mindre trevliga tältgrannar från Norrbotten tvärs över brandgatan, ännu brunare armar, en DS-13 tröja och allmänt trevligt umgänge. Det visar ännu en gång att festivaler inte behöver ha så väldigt mycket med banden att göra, vilket måhända kan låta lite underligt sagt.

Och så vidare till banden. No Trigger blev årets höjdare, deras punkiga hardcore passar mina öron som öronproppen i örat och när det levereras med sådan energi och glädje kan jag inte annat än att njuta i fulla drag. Anledningen att No Trigger fanns på plats var turnén med storebror Set Your Goals, som även om det inte är någon jättehöjdare enligt mig faktiskt skötte sig riktigt bra, och när man kör en cover på Jawbreakers "Do you still hate me?" har man trots allt vunnit mitt hjärta.

Vidare till första dagens sista spelning, Madball. Förmodligen det band som de flesta i mina kretsar såg fram mest emot, och där fanns det inte mycket att klaga på. Sångaren levererade med besked och rörelse, däremot var hans bandkamrater föga rörliga vilket satte ner betygen något, med dom vet vad dom gör (konstigt vore väl annars när dom knappast utvecklats nämnvärt under året utan fortfarande levererar samma oldshool beatdown som alltid) och det märks. Torsdagen avslutades så med regn, och vår presenning till trots blev det en blöt natt och en tidig morgon i en väldigt blöt sovsäck.

Första bandet jag såg på Fredagen var Samiam som jag varit totalt såld på sedan jag hörde Full On på Burning hearts Cheap Shots samling för precis 10 år sedan, och spelningen var tveklöst bra även om ljudet lämnade mer att önska. Men men efter låtar som Factory och Stepson var nog de flesta i publiken riktigt nöjda. Senare på kvällen lirade tidigare nämnda No Trigger och Set Your Goals, efter dom sparkade Casualties igång med besked och visade exakt hur punk ska framföras och var nog bland de mest aktiva banden på scenen under hela festivalen. Nine avslutade natten med en Johan bakom micken med en arm i mittella gaffad runt överkroppen, vilket såg lika lustigt ut som det var praktiskt. Han verkade dock inte vidare berörd av det faktumet utan röjde på ändå. Jag hade verkligen smält om dom kört Carnage, men Time Has Come kördes och med det var jag ändå nöjd.

Lördagen öppnade tidigt med ett Last Days of April som började redan 12:00 (vilket borde vara festivalens mest felplacerade band?) inför en till festivaler sett morgonpigga skara på runt 30 pers, även om det var ett gäng tämligen timida pojkar så gjorde dom riktigt bra ifrån sig. Efter det var det inte mycket som intresserade mig, vi åt glass och såg MID på avstånd, riktigt dålig punk på svenska. Efter det kom metal med All That Remains, som faktiskt var rätt bra trots allt, och ett gammalt favoritband i Toy Dolls, som trots sina gamla år röjde på bra och lirade många, många gamla hits. Efter det fick jag nog och begav mig till tältet där jag vid midnatt kunde höra The Dwarves över ån och tänka att jag nog borde ha sett dom.

Några timmar senare var det dags att krypa ner i sovsäcken och stoppa in öronpropparna i ännu ett försök att nonchalera alla bandare och festande festivalbesökare runt om oss, vilket torde ha fungerat mer än hjälpligt då jag inte ens vaknade av att någon försökte öppna vårat tält senare på natten (morgonen) och passade på att dra upp några tältpinnar i samma veva, trots att flickvännen tydligen svor så mycket att våra polare i tältet bredvid undrade vad som stog på.

Årets helhetsintryck av Augustibuller blev riktigt gott, även om jag saknade ett riktigt favoritband (såsom förra årets SOIA), då det ändå fanns gott om sevärda band, vädret var hyfsat (särskilt lördagen då jag brände mig röd som en indian) och festivalen lugn och trevlig. Jag råder er alla att ta er dit nästa år!

Post-Augustibuller topp 5:

1. No Trigger
2. Madball
3. Samiam
4. Nine
5. Casualties

Foton: Simon @ Somecamerunning

Bomb The Music Industry! gratis album

2007-08-01T06:00:00.000+02:00

Enligt vana trogen fortsätter über-DIY bandet Bomb The Music Industry! att släppa sin musik fri på nätet. Nya skivan heter "Get Warmer" och utkommer 7:e Augusti på Asian Man för de som föredrar skivan i fysisk form.

Ladda ner hela "Get Warmer"!
Bomb The Music Industry! @ Myspace

Ny Weakerthans låt!

2007-07-31T05:54:00.000+02:00

Weakerthans släpper som, kanske bekant, nytt den 25:e Semptember i och med fullängdaren "Reunion Tour" (Epitaph). Till min stora belåtenhet finns nu ett första smakprov att avnjuta från skivan (för er som inte redan hört den akustiska versionen av Utilities dvs).

Ladda ner låten på Stereogum
Streama låten på Myspace

Till alla hardcore Alkaline fans

2007-07-30T21:49:00.000+02:00

Alkaline Trio passade på att debutera en helt ny låt, "In Vain", på årets Warped Tour förra veckan i deras hemstad Chicago. Varsego, en video med dålig kvalitet:

Shoutmouth: The 25 Most Influential Punk Bands

2007-07-30T21:40:00.000+02:00

Ännu en i raden av "xx Most Influential Punk Bands" artiklar har skrivits av Shoutmouth. En fin touch är att dom länkat till diverse YouTube videor till banden, vilket jag faktiskt aldrig sett förut. Listan ser helt okej ut, frånsett att Misfits ligger på 3:e plats (nej, Danzig har aldrig influerat hur punksångare sjunger... Minor Threat borde ligga på 3:e platsen!) och att Black Flag inte återfinns på plats 9 och Circle Jerks på 17. För övrigt ser den ut som alla andra, med Ramones, Clash och Pistols i toppen. En eloge till att dom faktiskt har med Screeching Weasel och Rites of Spring!

Shoutmouth: The 25 Most Influential Punk Bands

Warmup: Augustibuller

2007-07-30T17:55:00.000+02:00

Så var det snart äntligen dags för ännu en upplaga av Augustibuller. Ny luftmadrass är inköpt, tält är fixat och sovsäcken uthalad ur garderobens avgrund. När det gäller årets lineup var det mycket punk bland de första bandsläppen, jag vill minnas att Casualties och Toy Dolls var bland de första att bokas. De förstnämnda är såklart trevligt för oss alla som gillar hardcore-punk och Toy Dolls blir förmodligen en av de mest underhållande spelningarna att se, även om Olga och gänget har blivit en del (mycket) till åren vid det här laget.

Dock var det inte riktigt vad jag skulle önska mig, det kom först när andra rundan med band gick runt och Madball, Samiam, No Trigger och Set Your Goals (även om deras nyaste inte direkt impade på mig) bokades, även The Dwarves kom med som lär bli en spelning man borde se. Jag hade även hoppats på Modern Life Is War (ah, the dream!), då dom faktiskt skulle spela med redan bokade Casualties, No Trigger, Madball mfl. på Fredrika Hardcore Festival, MLIW ställde dock in Danmark och inget buller blev det.

Så kom sista rundan band, lite mer hardcore hade varit mys, men Herbrightskies kom i alla fall och årets lineup var klar. Inte alls illa pinkat (även om det bleknar lite mot förra årets upplevelse med främst Sick of it all).

Men vädret då? Nån järnkoll har jag knappast, men det ser ut att bli molnigt men uppehåll onsdag och torsdag sedan eventuellt regn på fredag med lite halvdålig temperatur. Håll tummarna och ta med er nån tjuga till duscharna!

Väl mött!

Pre-Augustibuller 2007 topp 5:

1. Madball
2. Samiam
3. No Trigger
4. Casualties
5. Sista Sekunden

What Price, Wonderland? & SYN*ERROR

2007-07-27T13:52:00.000+02:00

När väl Malmö Hardcore Punk styr upp spelningar blir det oftast över alla förväntningar. I sin vana trogen lyckas de få hit spännande emoband från Europas hörn och kanter. Ibland är de helt enkelt bäst.

SYN*ERROR är ett tyskt d.i.y. band som likt sina föregångare (se Saetia, Still Life och Indian Summer) levererar kaotiska melodier som om det inte fanns någon morgondag.

SYN*ERROR @ myspace

What Price, Wonderland? är en mysig kombination av postpunk och screamo som verkligen tar tag i dig, ruskar om och berör. Bör vara ett av de bästa emobanden som Storbritannien har att stoltsera med i år 2007.

What Price, Wonderland? @ myspace

Andra bloggar om: SYN*ERROR, What Price, Wonderland?, musik, emo, screamo, hardcore, Malmö

Samiam kommer på Sverigebesök.

2007-07-25T18:11:00.001+02:00

I augusti kommer der kultförklarade rockbandet Samiam till Sverige för några efterlängtade spelningar. Det var i 2005 som bandet återförenades och förra året släppte man sitt sjunde album "Whatever's Got You Down". En punkrockpärla likt allt annat med Samiam. För en lyckad kväll är Samiam och god öl allt du behöver.

Spelningar:
1 Aug @ Debaser, Malmö
3 Aug @ Augustibuller

Andra bloggar om: Samiam, konsert, musik, rock, punk

Intervju med Intohimo

2007-07-25T16:24:00.000+02:00

Vidare ut i vår intervjuserie hittar vi pojkarna i Intohimo (passion på finska) och det råder inga tvivel om att pojkarna lägger ner mycket passion i sin musik.
Intohimo är en känslomässig berg och dalbana mellan brutal ångest och hopp om livet.

I bandet hittar vi:
Johan Lindblom - vokaler
Love Hempel - vokaler
Joakim Bergquist - gitarr
Jesper Sandberg - gitarr
Jakob Sandgren - bas
Simon Bohm - trummor

Tjena grabbar. Ni kan väl börja med att presentera er själva och berätta lite om
bandet för de som inte har koll på vilka ni är!? Hur blev ni ett band?

Intohimo består av Johan och Love på sång, Jocke och Jesper på gitarr, Jakob på bas och Simon på trummor. Vi vet inte riktigt hur vi blev ett band faktiskt. Alla peppade att spela i band, men vi kände egentligen inte varandra sen innan, mer än genom ”bekantas bekanta” så att säga. Men på nåt sätt träffades vi och snackade lite om att spela i band, och började repa i Augusti 2004 och på den vägen är det. Jesper kom in ett par månader senare när han flyttade till Jönköping, men sedan dess har vi inte ändrat något i line-upen.

Har ni något särskilt budskap som ni vill förmedla till era lyssnare?

Grunden är att vi vill ge folk ett hopp och glädje. Vi vill gärna att folk ska kunna se framåt och se på det som är bra, oavsett vad man har med sig i bagaget. Ingen är ju perfekt och alla misslyckas ju, även vi, men det är ju inte slutet.
Alla i intohimo är kristna och det ligger också till grund för mycket av det vi skriver om.

Hur känns det att ha släppt er första skiva och vad kan ni berätta om den?

Det är gött (haha). Det känns ganska konstigt, men roligt så klart, att folk faktiskt lyssnar på det vi gjort. Vad gäller skivan så känner vi väl att vi kunde ha arbetat igenom låtarna ännu lite mer, men arbetet med skivan tog oss till en ny nivå som vi ändå är nöjda med. Så här i efterhand så blev skivan mer koncentrerad kring temat misslyckanden och hopp än vad vi hade tänkt från början, men det är ju en bra grej.

Hur blev ni signade på PDP och hur fungerar samarbetet?

Vi hade planerat att gå till ett annat bolag, men så hörde Kalle sig och var intresserad och då kändes det som ett bättre alternativ, och än så länge har vi inte ångrat oss (haha). Kalle är en asgo kille så samarbetet funkar skitbra. He’s the man in our dreams.

Era texter upplevs som något dystra och deprimerande. Var hittar ni er inspiration till att skriva texter? Är det självupplevt eller försöker ni skriva sånt som unga kan relatera till?

Texterna är baserade på personliga saker, men är ju självklart skrivna för att kunna läsas och uppskattas av andra. Texterna kan nog upplevas som ganska mörka i början, men om man läser på så (hoppas vi) att man ska kunna hitta ett hopp i texterna också, utan att för den skull bli käck och ta bort det svåra i livet.

Har ni några roliga minnen/upplevelser från när ni har varit ute o spelat i landet som ni kan berätta om?

Vi trampade igenom scengolvet på två ställen förra helgen, det var ganska spännande. Men annars är det roligaste att få snacka och hänga med folk efter spelningarna, och det gör man ju efter nästan varje spelning. Releasefesten var också helt vansinnig, så sjukt mycket folk som från ingenstans kom och kollade. Vi hade inte riktigt förväntat oss att det skulle komma så mycket folk, men det var bland det roligaste vi gjort.

Vilken musik har ni växt upp med och vad inspirerade er att bilda Intohimo?

Jespers första skiva var en skiva av Whitney Houston, men det är nog ganska splittrat. Några av oss lyssnade mycket på skatepunk a la Blink 182 och några utav oss kom från metalsammanhang. Men när vi startade Intohimo så var Selfmindead, Blindside, Grace.Will.Fall och Extol det som inspirerade oss mest.

Om ni var och en får välja en skiva att ta med er till en öde ö, vilken skulle det då vara?

Johan: Vilken Queenskiva som helst.
Love: Ruiner – Prepare to be let down.
Jocke: James Blunts skiva. På allvar.
Simon: Mars Volta – Deloused in the comatorium
Jesper: ”Jag hade nog hellre tagit med en bok, men i värsta fall en ljudbok”
Jake: Meleeh – Another low. A new hollow.

Vem skulle ni helst vilja ge er ut på världsturne ihop med, om ni får välja vilket band som helst?

Top 3 band att turnera med är:
1. MewithoutYou
2. Herbrightskies (det vore verkligen en dröm, vi ser sjukt mycket upp till dom. Dom är världens bästa killar.)
3. Underoath (fatta hur många man skulle få spela för då eller…)

Vad har Intohimo för planer för 2007 och hur ser ni på framtiden?

Det är lite förändringar på gång, men det är lite halvhemligt än. Utöver det så planerar vi att åka ut och spela lite, vi tänkte försöka ta oss utanför Sverige lite grann, men det hänger fortfarande lite i luften, så mer exakt än så kan vi nog inte säga för tillfället. Men planen är ju att spela så mycket vi får, och sen spela in igen så småningom, när vi har skrivit nya och tillräckligt intressanta låtar.

Några sista ord till läsarna?

Vi vill passa på att hälsa till HBS och Jesaiah (Haha).

Och sen så skulle vi också säga ”Tack så sjukt mycket” till alla som är så snälla och trevliga och bokar spelningar med oss, köper eller laddar ner våran skiva och tar tiden att lyssna på den, köper en t-shirt eller kommer på en spelning. TACK.

Och tack för intervjun.

Tack själv! Vi på QHWTTS önskar Intohimo all lycka till i framtiden och hoppas den vill er mer än väl.

Intohimo @ myspace
Foto: lillcharlotte
Andra bloggar om: Intohimo, intervju, musik, hardcore, screamo

Så jävla bra var det!!!

2007-07-25T02:56:00.000+02:00

These Arms Are Snakes alltså...

Läs Jonatan Åstrands fina recension i Trelleborgs Allehanda. Kunde inte sagt det bättre själv!

(Detta är inte från spelningen i Malmö, utan någon annan)

Andra bloggar om: These Arms Are Snakes, musik, hardcore, konsert

These Arms Are Snakes

2007-07-21T16:21:00.000+02:00

Cowabunga! These Arms Are Snakes kommer på Sverigebesök.

24/7 - Debaser, Malmö
27/7 - Pustervikbaren, Göteborg
28/7 - Debaser, Stockholm

(TAAS - Horse Girl)

These Arms Are Snakes @ Myspace

Andra bloggar om: These Arms Are Snakes, musik, konsert, mathcore, post hardcore

Recension/Retroperspective: Jawbreaker - 24 Hour Revenge Therapy (1994)

2007-07-21T13:54:00.000+02:00

Genialt.

Jag skulle kunna lyssna på den här skivan en hel dag i sträck, och har förmodligen redan gjort det. Låt efter låt suger upp mig i total musikalisk njutning, är det något band man borde ha hört av alla de som rör sig just utanför punken, men på samma gång mitt i den, så är det Jawbreaker.

Jawbreakers musik är inte helt lätt att paketera och märka i ett snyggt och prydligt paket, men som oftast rör dom sig mellan punk, emo och pop-punk, som följs i fotspåren av poetiska och välskrivna sångtexter, och där måste jag verkligen sätta upp en flagga. Sångaren Blake Schwarzenbach har alltid varit bland de bästa textförfattarna i den ”alternativa” scenen, både i Jawbreaker och senare i Jets To Brazil, något av punkens Bob Dylan. Detta har definitivt influerat och inspirerat många efterföljare, Saves The Day bildades väl för att spela ’breaker covers till exempel.

24 Hour Revenge Therapy såg dagens ljus 1994, men skulle lika gärna ha kunnat släppts i år. Låtarna är tidlösa och fortfarande finns det inga som lyckats fånga Jawbreakers brilljans (band som Dillinger Four låter förvisso grymt bra men ändå inte riktigt så bra). Jawbreaker fortsätter här sin emotionella resa från uppföljaren Bivouac och med få undantag handlar det om kärlekslåtar och alltid bland de mest kryptiska, välskrivna och poetiska texter du någonsin stött på, ackompanjerade av enkla 4 ackordsstrukturer, sköna basgångar och Blakes skrapiga röst, som tillsammans bygger upp något väldigt melodiöst. Att dra en parallell till Dag Nasty skulle nog inte vara helt felaktigt, om än inte totalt klockrent.

Något som dom verkligen gör otroligt mycket bättre än de flesta emoband (jag vill dock inte märka Jawbreaker som ”emo” med detta påstående, kanske mer post-emo, alt. emocore beroende på hur liberal man önskar vara) som dryper av känslomässigt krystande är att dom verkligen klarar av det utan att det någonsin känns oärligt, eller att texten bara skrevs som hastigast bara för att bandet kommit på några grymma riff som behövde sång.

24 Hour Revenge Therapy märker Jawbreakers 3:e skivsläpp och följer upp deras otroligt populära Bivouac (1991). Den nästkommande skivan heter Dear You (1995) och är något som jag rekommenderar otroligt varmt till alla som gillar emo och kanske inte helt (av någon anledning) uppskattar 24 Hour Revenge Therapy , då Jawbreaker svängde åt det lugnare hållet på den skivan (som torde vara en av historiens topp 10 emoalbum). För övrigt, för att spinna vidare på Dear You, startade Blake bandet Jets To Brazil efter Jawbreakers död tillsammans med Chris Daly från Texas Is The Reason, som i sin tur är en förlängning på soundet på just Dear You. Rekommenderas varmt.

Om du snabbt vill bilda dig en uppfattning om skivan kan jag rekommendera låtarna ”Boxcar”, ”Condition Oakland” och ”Do You Still Hate Me?”.

Jawbreaker @ Myspace
The Complete Jawbreaker Page

The Rebel Sound of Shit and Failure

2007-07-19T15:47:00.000+02:00

Deathwish har enligt vana trogen ute sina nya släpp för streaming. Det finns spelare för nya Rise and Fall, av mig efterlängtade 108 och Blacklisted samt för de lite äldre släppen av Converge, Shipwreck, MLIW, Final Fight splitten med Life Long Tragedy, Hope Con och Killing The Dream. Det finns även en podcast spelare med lite smått och gott.

Ett utmärkt sätt att upptäcka lite ny hardcore.

Deathwish inc

Modern Life Is War: the making of 'Midnight In America'

2007-07-18T03:16:00.000+02:00

Andra bloggar om: Modern Life Is War, musik, skivinspelning, hardcore, dogshit, youtube

Intervju med Jesaiah

2007-07-17T21:00:00.000+02:00

Äntligen har QHWTTS tagit sig i kragen och börjat ta kontakt med band för intervjuer. Inriktningen på dessa intervjuer kommer ligga på band som är relativt nya på den svenska emo-, hardcore- och metalscenen. Något vi hoppas våra läsare och banden kommer att uppskatta. Först ut i denna intervjuserie är blytunga Jesaiah.

Jesaiah är en rejäl käftsmäll i sann Norma Jean/The Chariot- anda och pojkarna bevisar verkligen att man är en kraft att räkna med. Med EPn "Burning Bridges, Building Bunkers" i ryggen och spelningar på Treasurefest och Hultsfredsfeistvalen har Jesaiah inte lämnat någon oberörd.

I bandet hittar vi:
Max Sjöblom – Vokaler
Devon Jennefelt – Gitarr
Joel Hjalmarsson – Gitarr
Martin Peterson – Bas
Daniel Stridsberg – Trummor

Tjena grabbar. Ni kan väl börja med att presentera er själva och berätta lite om bandet för de som inte har koll på vilka ni är!? Hur blev ni Jesaiah?

Devon: Jesaiah blev till av ett band som vi hade innan som hette Gomorrah, men vi var tvugna att byta namn pga ett annat band som redan hade det namnet. Så vi bytte till Jesaiah som var ganska snarlikt och enkelt att komma ihåg. Och med det nya namnbytet blev det nya låtar och så. Kort sagt blev vi ett nytt band!
Daniel: Jepp, vi är fem pers, fyra dryga nollåttor och en tvättäkta dalmas.
Martin: På dagarna lever vi som våra alteregon, men på nätterna förvandlas vi till Jesaiah och bekämpar brottslighet.

Jesaiah är ett intressant namn. Hur ramlade ni över det och vad betyder det för er?

Devon: Vi ville ha ett starkt namn & inte nått påhittat ord eller namn som är felstavat med vilje osv. Vi tyckte att profeten Jesaiah som levde innan Jesus var en jävla emolirare som blev klassad som martyr & blev sågad till döds, han var ju även Guds röst på jorden. Vilket vi tyckte var ganska passande, trots att vi inte är religiösa.
Daniel: Ja, typ: ”Vi tar ett namn som så många som möjligt kan misstolka så mycket som möjligt!”. For good sports liksom.

I en recension på Rockparty.se fick ni fina lovord och att ni förmedlade mycket kärlek till publiken efter er spelning på Hultsfredsfestivalen i år. Finns där något budskap i er musik som ni vill förmedla eller handlar det bara om ren kärlek till era lyssnare?

Martin: Ren kärlek och högerextremism. I den ordningen.
Daniel: Från min sida handlar det bara om att visa tacksamhet mot dom som uppskattar det vi gör.
Devon: Vet inte om tuggande riff med kaotiska inslag har med kärlek att göra men när vi är på scen förmedlar vi väl kärlek i högsta grad. Vi vill ju se blod, svett & tårar!
Max: Texternas innehåll skiljer sig från låt till låt, ingen röd tråd finns, inte ens i de enskilda låtarna. Vanliga teman är hur kapitalismen infekterar samhället, om moralens disharmoniska tudelning, samt personliga reflektioner som kanske har något med ovanstående att göra. Vissa låtar handlar också om dinosaurier, gärna brontosaurier och tyrannosaurier, som är den största dinosaurien respektive den farligaste.

Vilken musik har ni växt upp med och vad inspirerade er att bilda Jesaiah?

Martin: Vi har nog inte vuxit upp än!
Devon: Jag har vuxit upp med den gamla svenska hardcore-scenen. Vad som inspirerade oss att bilda Jesaiah var väl mest ett slags projekt om en utmanande & känslomässig musik som skiljer ut sig lite i mängden. Vi ville sätta så fåtal gränser som möjligt. Spela sån musik vi själva skulle ha lyssnat på.
Joel: Jag växte upp med band som Deep Purple, Iron Maiden, Black Sabbath , Dio mm. sen gick det väl och blev hårdare och hårdare. Har mest varit insnöad på dödsmetall.
Daniel:Mitt första riktiga favoritband var Kris Kros, lätt fortfarande den största inspirationskällan i mitt liv.
Max: Som de flesta andra växte jag upp med dålig musik, det är därför jag är så arg.

Jag läste på eran myspace att ni har börjat skriva nytt material för den kommande fullängdaren, vad kan ni berätta om den?

Devon: Oj. Känns som evigheter tills den ska börjas spela in. (Haha)
Joel: Det nya är riktigt gött som man alltid tycker om nya låtar, men kommer bli hårt argt och tekniskt.
Daniel: Och lite rundgång bergis!

Hur tycker ni den svenska hardcore/metal/emo-scenen står sig i världen, har vi något att komma med?

Martin: Absolut. Inte just vi kanske, men det finns talang i det här landet.
Daniel: Jag tycker faktiskt den svenska scenen snarare är underskattad, folk utomlands berömmer den hela tiden. Alla vet att svenska metalband håller hög klass och står jäkligt högt internationellt, men jag tycker att den svenska screamoscenen har några av världens bästa band inom sin genre. Kolla Meleeh t ex, jisses vad bra dom är!
Devon: Sverige har alltid varit ett svårt land att slå igenom i så länge man inte spelar pop eller schlager.

Hur var det att få spela på årets Hultsfredsfestival. Finns det någon annan festival ni gärna velat spela på?

Devon: Hultsfred var da shit! Trots regnet som började pissa på folk strax efter vi börjat så blev skaran större i publiken. Mycket uppskattat! Den enda andra festivalen i Sverige jag känner stort sug för att spela på nu är Deadfest. Sen är nog resten i Europa och USA.
Martin: Uppsala Reggae Festival hade ju varit härligt.
Joel: Hade vart kul å spela på Peace and Love festivalen eftersom jag är från dom trakterna.

Har ni några roliga minnen/upplevelser från när ni har varit ute o spelat i landet som ni kan berätta om?

Joel: Nej, vi är ganska tråkiga faktiskt.
Daniel: Nu har vi ju iofs bara spelat ute sen oktober förra året, haha.
Devon: Jag säger som alltid Jönköpings-giget med Intohimo & Meleeh. Grymt kärleksfull & brutal spelning!
Max: En gång tappade jag micken mitt under en låt, fett pinit, alla såg mig på hela stället. Jaja, det blev ett gott skratt efteråt.

Var hade er drömturné ägt rum och vilka band hade ni velat ha med er på trunén?
Daniel: Alla på PDP och Dead At Sevensixteen på en västindienkryssning, manligt och svettigt, på en kromad blingbling-scen på däck, inför sjukt många fulla tyska pensionärer. Och så skulle det finnas en apa på rullskridskor som gled runt och serverade gratis öl och ost, eller saft och tofu om man var lagd åt det hållet. Nått sånt, det vore sweet!
Martin: De skulle nog bli lite överraskade om man dök upp med ett gäng turnébussar i Tibet, kanske vi och Cannibal Corpse. Varför inte liksom.
Joel: Min drömturné hade varit Jesaiah/ Despised Icon/ Ion Dissonance/ Dragonforce i Japan.
Devon: Ja, det hade nog varit i Japan & USA faktist.

Och så några snabbisar!

Norma Jean eller The Chariot?
Daniel: Här borde man egentligen svara Botch.
Martin: Marilyn Monroe i en kärra?
Max: Norma who?

Bandtisha eller rutig skjorta?
Devon: Rutig bandskjorta!
Martin: Rutig skjorta, gärna utan ärmar. Sen kobojsar-boots, truckerkeps och ett lasso på det. Oh yes.
Joel & Daniel: Vi är bandtishekillar.

sXe eller NOFX?
Joel: Hatar skatepunk!
Devon, Martin, Max & Daniel: (Hahaha)

Klas Ingesson eller Stefan Schwarz?
Daniel: Klas Ingesson! Här har man ju inte ens ett val! Klart man väljer Sveriges genom tiderna fulaste jävla fotbollsspelare!
Martin: Klas Ingesson är faktiskt fulare, hands down.
Max: Då har ni inte sett Schwarz frisyr antar jag?!

Några sista ord till läsarna?

Martin: Jo, några sköna ord kan vi väl kosta på oss: Äpple. Körvel. Lastpall. Tågluffa. Mäsk. Kirurgi.
Daniel: Man får jättegärna komma och kolla på oss när vi är ute och spelar, om man kollar vår myspace så kan man se lite datum när de dyker upp och sånt. Och så har vi lite merchlänkar och annat tjaffs där om någon råkar bry sig.
Joel: A metal heart is hard to tear apart!
Daniel: Joel fick just kicken!
Max: Heavy metal or no metal at all, so whimps and posers leave the hall

Tack för intervjun. vi på QHWTTS önskar er all lycka till i framtiden och ser med nöje framemot att få se er på de stora scenerna i Sverige.

http://www.myspace.com/jesaiahband
Foto av Michelle Kuronen.

Andra bloggar om: Jesaiah, intervju, musik, metal, hardcore

Veckans Myspace: From The Ground Up & How We Are

2007-07-14T17:04:00.000+02:00

From The Ground Up's självbetitlade fullängdare (2007, Stop Whining Start Winning Records) låter fan "exakt" som Modern Life Is War's debut EP (2002, Lifeline Records) och det är så grymt skönt! Dom har det där punkiga och desperata som MLIW alltid haft.

Runner up's är How We Are som dessvärre lägger ner efter släppet av nya skivan, men det låter ju bra för det.

From The Ground Up @ Myspace
How We Are @ Myspace

Recension: Circa Survive - On Letting Go (2007)

2007-07-12T15:01:00.000+02:00

Det var en tid sen som Circa Survive släppte sitt andra album och inte förräns nu har jag tagit mig tid till att lyssna igenom den. Något som jag skulle gjort mycket tidigare visade det sig. För det här var mycket bra. On Letting Go som skivan heter tar det bästa från debuten Juturna och gör det ännu bättre. Vilket inte säger lite om bandets utveckling. Pojkarna har verkligen tagit Circa Survive ett steg närmare stjärnorna.

Som helhet bjuder On Letting Go på en njutbar musikupplevelse. Det är som vanligt en fröjd att låta sig trollbindas av Anthony Greens vackra röst. En röst som är både magisk och förförisk. Dessutom är den som gjord för Circa Survive och deras experimentella sound. Tidigare musikprojekt med Anthony må varit mycket bra, men nu har han verkligen hittat hem.

Jag kan dock erkänna att jag var en smula skeptisk första gången jag hörde Circa Survive. Eftersom tidigare band med Anthony Green i spetsen hade bjudit på mer "jävlar anamma" och med Saosins EP 'Translating The Name' i ryggen förväntade man sig något tyngre. En uppfattning som kom att tyna bort desto mer som Circa Survive snurrade i skivspelaren.

Trots mina fina ord kan jag inte dela ut en tio poängare till Circa Survive. Tyvärr saknar 'On Lettning Go' (liksom 'Juturna')låtar som verkligen berör och sticker ut. Som lyssnare vill min hitta den speciella låt(ar) som fångar ens känslor. Låten/låtar som man kan vara lycklig eller ledsen till (eller vilken känsla man nu vill få utlopp för). Hade jag förutom den fina musiken även hittat de speciella låtar jag behöver hos Circa Survive skulle de lätt tagit en plats i min "hall of fame".

Andra bloggar om: Circa Survive, musik, rock, skivrecension, no stress

Där skulle jag ha varit!!

2007-07-12T13:18:00.000+02:00

En helt jävla suverän video med Against Me! framförandes "I Still Love You Julie" (från "Crime as Forgiven by Against Me!"/"Reinventing Axl Rose"). Stämningen är helt sjuk och alla sjunger verkligen med. Postar videon till "Turn Those Clapping Hands Into Angry Balled Fists" också (från "As the Eternal Cowboy").

What parents should now about emo (gender-bending and suicides)

2007-07-10T22:57:00.000+02:00

CBS TV47's "Investigators" upplyser oss noviser om vad emo egentligen är.

CBS TV47

The Rise and Fall of Richmond

2007-07-09T02:23:00.000+02:00

Det jag vet om Richmond får förmodligen plats på mitt vänstra pekfinger: det finns en flod där som heter James River, och det visste jag bara för att lokala hardcorepunkarna Avail släppt en skiva som heter ”Over The James”. Nu vet jag lite mer då jag fick för mig att dyka djupare i den lokala hardcore scenen.

Ni som har läst bloggen någorlunda frekvent har säkert märkt min läggning mot hardcore i stil med Modern Life Is War och Hope Conspiracy, och det verkar inte mycket sämre än att just den stilen flödar likt vin i ådrorna på Richmonds arga ungdomar.

Till att börja med har vi Permanent som själva beskriver sig med orden ”Outspoken but humble, and pissed off but rational” och står för melodisk hardcore som för tankarna till Ruiner (som för övrigt kommer till Sverige och Kafe 44 i September tillsammans med Sinking Ships).

Resonance är nästa band på tur, ett lite snabbare och argare Jawbreaker, typ, och det är det ju verkligen inget fel med.

Jag kan inte med gott samvete skriva om Richmond och Virginia utan att länka till Avail, så därför gör jag det nu. Svinbra molodisk punkig hardcore.

Ett annat gammalt favoritband är folkpunkarna The (Young) Pioneers, som torde ha varit en av Against Me! absolut största influenser och nämns till och med i en av deras texter (”I will play along to all my Young Pioneers records”). The (Young) Pioneers bestod för övrigt av bland annat några Born Against medlemmar.

D own To Nothing, på Revelation Records, kanske är något som ringar bekant? Om det inte låter bekant spelar dom gammal fin oldschool, just som man kan tro att ett Revelation band gör. Desamma gäller Count Me Out som dock gör det lite fortare.

En mindre välgömd hemlighet är Stike Anywhere som knappast torde behöva någon introduktion, dock sjunger sångaren även i betydligt mindre kända punkbandet Inquisition som är värda att spana in.

Det är ungefär nu kvaliteten på banden börjar dala, men den intresserade uppmanas detta till trots att fortsätta läsa.

Wasted Time är precis som man kan gissa sig till att döma av bandnamnet väldigt arg punkig hardcore i stil med Negative Approach och diverse annat argt tidigt 80-tal. Inte något direkt chockande kvalitetsmässigt, men det är ju också det som är vitsen.

Segue Cops är Bikini Kill i ett annat skal, sångerskan kan låta precis så förbannad som Kathleen Hanna i tidigare nämnda band och det kan rädda det mesta. Ett ungt demoband förvisso, men ni som gillar Riot Grrl grejen kan kanske låna sina öron.

Mission Statement och And Down Goes Frazier är två hardcore band som säkert är svinbra live och släpper alltför många 7:or och för få fullängdare.

Till sist kommer ett wildcard med punkrocknrolliga River City High i lite Social Distortion anda.

Envy - A Chain Wandering Deeply

2007-07-07T15:50:00.000+02:00

Andra bloggar om: Envy, Japan, emo, musik, live, musikvideo, youtube

Against Me! - New Wave (Preview)

2007-07-07T02:06:00.000+02:00

Against Me! släpper nytt album ("New Wave") nu på tisdag. För oss inbitna såväl som noviser och intresserade finns den att streama på bandets Myspace. Goda nyheter skulle jag säga, men någon djupare bedömning låter vänta på sig tills skivan landat i min brevlåda.

Against Me! @ Myspace

Pier Pressure - 1/7/07

2007-07-06T15:44:00.000+02:00

Efter en stor succé med Metaltown de senaste åren satsade Ema Telstar, PK Musik och Kulturbolaget på stort detta året. Det skulle inte bara bli blytung metal, utan det skulle också bjudas på emo och punk i form av systerfestivalen Pier Pressure (som gick av staplen dagen efter Metaltown).

Med de stora dragplåstren My Chemical Romance och Avril Lavigne hoppades man på stor fjortisfest. Vilket man lyckades mycket fint med. För en succé var det nog allt. Den 1 juli intogs Frihamnen i Göteborg av så mycket hårfärg att man nog skulle kunna fylla ett helt badhus. Jag var också där och givetvis med en annan hårfärg än min ursprungliga. Det måste man om man går på en punk och emofestival som Pier Pressure.

Emo och punk skulle det vara, men var hade all emo tagit vägen. Jag läste och läste i bandlistan/spelschemat men kunde inte hitta ett enda riktigt emoband. Oavsett om min besvikelse över att man fortsätter misshandla denna lika älskade som hatade musikgenre, infann jag mig på Pier Pressure för att avnjuta lite god musik och öl. För även om jag inte fick se några riktigt fina emoband fick jag se en hel del annat vackert. Vad sägs om Blindside, Less Than Jake, CKY, Gogol Bordello och Sounds Like Violence.

Man hann inte ens in på området innan Blindside stod på scen och bjöd upp till dans som vanligt. Dock var jag inte på humör för dans, en lång tågresa hade gjort magen hungrig och Blindside fick lämna plats för några torra grillspett. Mätt i magen fortsatte festivalandet raka vägen in till ölområdet och där stannade jag och mitt resesällskap (min sockersöta flickvän) nästan hela dagen. För är det något som hör ihop så är det öl och musik. NOFX!

Från ölområdet tog vi till oss den musik som Pier Pressure bjöd oss på. Mycket var bra annat var mindre imponerande. Höjdpunkten för kvällen var för mig Less Than Jake. En spelning med mycket högt underhållningsvärde. Det var allt från dåliga skämt om tyska kvinnors håriga underliv till kaotisk circlepit runt ljudtornet. Dessutom bjöd Less Than Jake på en enda lång hitkavalkad. Tack och lov var det rutinerade punkare som visade var skåpet skulle stå och inte någon MTV- docka som Avril. CKY och Gogol Bordello bjöd också på mycket underhålling i sedvanlig anda, men jag är fortfarande helt övertygad om att hade det inte varit för Jackass skulle CKY inte haft den framgång de haft. För särskilt bra är de inte, men de är underhållande. Gogol Bordello är fortfarande ett av de bästa liveband man kan se live(på skiva är de inte alls lika roliga).

På den svenska fronten var det Sounds Like Violence som som blev herre på täppan med sin råa och desperata rock n' roll. Dock var jag ändå en smula besviken efter deras spelning. Jag hade hoppats på mer. Trettiofem minuter av desperat skränrock är alldeles för lite och jag saknade flera låtar ("The Pistol", varför spelade de inte "The Pistol"). Annars var det precis så desperat och underbart som jag hade hoppats på.

Vad det gäller övriga svenska band jag såg kan jag säga att Kid Down inte imponerar speciellt på mig, men att de är populära råder det inga tvivel om. Stämningen var mycket god under den korta stund jag var där. Årets stora miss var att jag genomled en hel konsert med Neverstore och på köpet missade Chemical Vocation som spelade samtidigt. Enligt spelschemat skulle dessa två band inte spela samtidigt. Här vill jag rikta kritik mot arrangörerna som kunde gått ut med bättre och tydligare information om ändringen. Jag hade faktiskt sett framemot att få se CV live. Tro det eller ej.

När My Chemical Romance gick upp på scen började en lyckad festivaldag av fin musik, god stämning och en öl för mycket närma sig sitt slut. En smula överförfriskad och lätt sluddrande lämnade jag och min betydligt nyktare flickvän Pier Pressure och My Chemical Romance bakom oss. På håll kunde man höra hur kidsen skrek och sjöng med i MCR emotionella refränger. Det var inte vackert, men som avslutning tar jag istället med mig uttalandet som kom från scen när Less Than Jake höll låda; -"theres like a hundredthousand dollars in haircuts here".

Andra bloggar om: Pier Pressure, Metaltown, konsert, festival, musik, emo, punk, metal, Göteborg, semester, karuseller

Bad Religion - New Maps of Hell

2007-07-04T11:33:00.000+02:00

Bad Religion släpper sitt 14:e album "New Maps of Hell" den 10:e denna månad på Epitaph och för den intresserade finns skivan att streama i sin helhet på bandets Myspace. Än så länge finns inga spelningar bokade i Europa, om/när dessa kommer lär det bli efter den Amerikanska turnén som avslutas i slutet på Augusti.

Bad Religion @ Myspace

På tal om supergrupper

2007-07-02T19:37:00.000+02:00

Ännu en "supergrupp" har kommit till min kännedom, The Re-Volts, som består av Spike Slawson från Swingin Utters, Filthy Thieving Bastards och Me First & the Gimme Gimmes, Darius Koski från Swingin Utters och Filthy Thieving Bastards, Jack Dalrymple från One Man Army och Dead To Me och slutligen Paul Scavuzzo från Bottles & Skulls. Lite hederligt FAT Wreck inavel alltså, om jag får ta mig friheten att nyttja det ordet i positiv mening.

Inte en helt ointressant line up som sagt. Däremot säger det inte att det blir asbra för den sakens skull, och det skulle jag inte påstå i detta fall, men absolut bra! Så ni som har hälar svaga för punk och Spike Slawson's sångröst bör klicka på myspace länken nedan:

The Re-Volts @ Myspace

Veckans Myspace: The Swellers & Achilles

2007-07-01T21:21:00.000+02:00

Vi börjar med The Swellers, poppunk som tar oss tillbaks till det tidiga 90-talet då det faktiskt var en bra genre (jo, det var det ju). Efter det kommer Achilles, screamo-posthardcore-metalcore, som också var roliga att lyssna på, och riktigt spännande. Jag var lite tveksam till dom först, men lyssna i alla fall genom första (och gärna andra) låten på deras myspace så tror jag nog att de flesta tycker det är både bra och intressant.

The Swellers @ Myspace
Achilles @ Myspace

Recension: Anchor – Captivity Songs (2007)

2007-07-01T12:37:00.000+02:00

Jag sitter från tåget från Örebro till min gamla hemstad Umeå. Det fanns en tid då Sveriges hardcore scen dominerades från våra scener och källare i norr, tyvärr inte längre. Den scen som fanns då har sedan länge brunnit upp och hoppet ligger numera i söder.

Ett av dessa hopp är Göteborgs Anchor, ett band jag haft förmånen att se live och gång på gång fått mig att konstatera att dom aldrig misslyckas på scenen.

Deras debut EP, släppt av Monument, strömmar nu in mot mina trumhinnor och gör det uppenbart att Anchor även på skiva är allt jag hoppades på, och mer därtill. Utan att överdriva är det kvalitetshardcore i stil med Ritual, Verse, Figure Four och Champion, och får mitt hjärta att klappa ännu hårdare för Sveriges nuvarande hardcore scen.

Musiken domineras av rak oldschool i stil med Ritual blandat med lite mer taktbaserad hardcore som ofta hittas i Verse och Strife. Textmässigt profilerar sig Anchor långt åt vänsterkanten och mitt i djurrättsrörelsen, och även om texterna inte alltid kan anses som speciellt välskrivna glimmar dom till ibland, främst i ”It Kills You To Know” som får mitt gamla veganhjärta att öka temperaturen några extra grader:

“You dont wanna see the horror in their eyes, you wanna go on just like before. Just like always. Putting whatever bodypart you want in your mouth without the moral conflict. I hear their screams, they are endless. I see them in pain from the torture, dying in the murdermachine that you support. Support without guilt or perspective”

Helhetsintrycket efter att EP:n snurrat runt i min 6-7 år gamla bärbara cd-spelare ett otal gånger är mycket, mycket gott. Sverige har en del bra oldschool att bjuda på, så har det varit ända sedan hardcorevågen sköljde över oss som var med i början på 90-talet, och i takt med att gamla band dött ut har nya kommit för att ta deras plats. Anchor är ett av dessa nya band som håller kvaliteten uppe och jag väntar spänt på fullängdaren.

Anchor @ Myspace
Monument

Den svenska screamofronten.

2007-07-01T05:37:00.000+02:00

Tidigare förklarade jag min kärlek till Suis La Lune och Amalthea. Den här gången är det två andra band som står i fokus. Ett från huvudstaden och ett från staden som gör Sveriges godaste öl. Än en gång bevisar kidsen i Sverige att det går att göra rak och ärlig emo/screamo.

Det sägs att en iskall Mariestad smakar bäst sittandes i en fåtölj och i sällskap av en god vän. Nästa gång jag avnjuter en iskall kommer lätt vara med PDT strömmande ur högtalarna. Vi med kräsna smaklökar väljer bara det finaste och på screamofronten är svenska PDT bland det bästa jag hört den senaste tiden.

Minst lika bra är pojkarna i Followed By 37 Seconds of Happiness. Ett bandnamn som är lika underbart som det är sjukt pretto. Även här levereras det portioner av välsmakande emotoner. Blotta tanken att en dag få uppleva detta live får det att vattnas i munnen.

Det är underbart att se att det finns en scen för emo som inte drar åt Underoath/"mtvemo" och hela den nya emoscen som vuxit fram ur det. Utan man håller sig till de tradiotionella rötterna. Mer av den varan tack!

http://www.myspace.com/pdtscreamo
http://www.myspace.com/followedby37secondsofhappiness

Andra bloggar om: PDT, Followed By 37 Seconds of Happiness, musik, emo, screamo, bandtips, öl, mariestad

Rise Against + Ignite + Reach the Sky + Spark of Life = ?

2007-06-28T05:44:00.000+02:00

Ja, vad får man om man lägger ihop ovan band? Jo det blir Last Of The Belivers, en supergrupp med medlemmar från Rise Against, Ignite, Reach the Sky och Spark of Life. Det rör sig om melodisk hardcore, nått i stil med Ignite och Boy Sets Fire, och två låtar finns ute på Myspace.

Last Of The Belivers @ Myspace

Veckans Myspace: Wednesday Night Heroes, Shot Baker, Olympia, Sista Sekunden

2007-06-27T05:57:00.000+02:00

Veckans Myspace bjuder på mer skrammel än vanligt den här omgången, först lite hardcore på svenska i form av Sista Sekunden och vidare punk i form av Wednesday Night Heroes och Shot Baker. Till sist utjämnar vi med rockig emo i form av Olympia.

Olympia @ Myspace
Wednesday Night Heroes @ Myspace
Sista Sekunden @ Myspace
Shot Baker @ Myspace

Ny Rise Against Video

2007-06-27T05:47:00.000+02:00

Rise Against har postat videon "The Good Left Undone" från deras nyaste album "The Sufferer & the Witness". Vi kan också meddela att nytt album släpps sommaren 2008.

Madball postar nytt från "Infiltrate The System"

2007-06-26T16:59:00.000+02:00

Augustibuller aktuella Madball har postat titelspåret från nya albumet "Infiltrate The System" på sin Myspace, som kommer att släppas 21:a Augusti via Ferret. Låten får mig direkt att tänka på Earth Crisis album "Breed the Killers" och det är verkligen inte något negativt (även om jag tycker Madball var bäst på NYHC EP:n där dom var betydligt mer oldschool).

Madball @ Myspace

Angående Bad Brains nya

2007-06-26T05:38:00.000+02:00

Legendariska Bad Brains släpper nytt i idag, Build a Nation heter verket och finns att streama i sin helhet på bandets myspace. Dessvärre är det pinsamt uppenbart att Bad Brains borde ha slutat efter sina tre första skivor (Bad Brains, Rock For Light, I Against I) som alla får betraktas som högst originella mästerverk som verkligen färgade den dåtida Hardcore scenen. Alla som hört Ian MacKaye prata om Minor Threats första spelning som gjordes med just Bad Brains och om vad de betydde vet hur speciella dom var (om inte, se dokumentären American Hardcore).

Efter några minuters bläddrande bland låtarna på den nya förstår jag fortfarande inte vad det handlar om, inte alls. Om dom desperat försöker vara originella eller om dom verkligen ville producera den där skiten.

Döm själva, men jag beklagar att Bad Brains inte dog ut redan 1986.

Bad Brains @ Myspace

Promofest för Stapelfestivalen

2007-06-26T01:52:00.000+02:00

Far Above @ myspace
Fakie For Nothing @ myspace

The Weakerthans vs. Albumnyheter

2007-06-25T05:38:00.000+02:00

The Weakerthans album "Reconstruction Site" (2003) har ända sedan den kom varit mig väldigt varm om hjärtat, även om det inte är emo i dess "rätta" form är det fortfarande något jag placerar väldigt högt upp i genren med känsloladdad, varierad och väldigt genomtänkt musik och med texter som mäter sig med Blakes (Jets To Brazil, Jawbreaker).

Och som jag har väntat på uppföljaren, nu äntligen bjuder Weakerthans snart åter upp till dans, även om vi får hålla oss till tåls ända till 25:e September då deras "Reunion Tour" släpps.

För er som inte är bekanta med dessa Kanadicker, spana in videon nedan (den är faktiskt rätt bra).

The Weakerthans @ Myspace

Underoath "777" DVD Trailer

2007-06-24T17:19:00.000+02:00

Som måhända bekant kommer Underoath att släppa en DVD nästa månad, 17:e Juli för att vara exakt, och nu finns en trailer för eder att beskåda.

Recension: Blindside - The Black Rose EP (2007)

2007-06-23T16:01:00.000+02:00

I dagarna släpper Blindside nytt material (den 27:e juni närmare bestämt). En ep titulerad "The Black Rose" innehållande fem nya och tre liveinspelade låtar. Låtar som just nu går att höra på deras myspace. Givetvis var jag där och tjuvlyssnade.

Det första som slog mig när jag besökte deras myspace var den rosa/lila färg som täckte hela sidan och deras skivomslag för den delen. Rosa. Denna färg som måste vara blandad ur satans egna händer. Var detta ett tecken på vad som komma skulle?

Ledsen att säga, men det var det. Efter att ha lyssnat genom alla låtarna kunde jag bara konstantera att magin var som bortblåst. Magin som trollbundit mig så många gånger. Det var inte Christians sköna stämma jag hörde när "Slowmotion" började skräna ur högtalarna och musiken var inte alls av samma sköna "flow" som det varit på tidigare skivor. För mig var "The Great Depression" skivan där Blindside träffade mitt i prick. Blindside fulländade sin musik. Med "The Black Rose" försöker de gå ytterliggare ett steg men det blir alldeles för mycket experimenterande. Något som inte faller mig i smaken. Enda undantaget på skivan är akustiska "Black Rose" som verkligen når fram, men sen är jag ocskå en sucker för akustiska låtar.

Om "The Black Rose" var ett smakprov på vad som komma skall, så kommer jag utan tvekan hålla nere på mina förväntningar. I mina öron har Blindside redan hittat hem, varför göra det mer komplicerat?

Blindside @ myspace

Andra bloggar om: Blindside, musik, skivrecension, hardcore, rock

Veckans Myspace: Never Looking Back & The Homefront

2007-06-23T13:47:00.000+02:00

Dags för ännu en upplaga av veckans myspace, denna gång blir det punkig hardcore i fin MLIW/Shook Ones/Sinking Ships anda.

Never Looking Back @ Myspace
The Homefront @ Myspace

Modern Life Is War postar nya låtar

2007-06-21T05:51:00.000+02:00

Så kom dom äntligen! Ett besök på bandets Myspace ger er de låtar som vi nämnde tidigare i veckan, nämligen "Stagger Lee" och "The Motorcycle Boy Reigns" från nya albumet "Midnight In America"

Modern Life Is War @ Myspace

Thursday - At This Velocity

2007-06-20T22:14:00.000+02:00

Idag har Thursday spelats flitigt i mina öron och tänkte bjuda er läsare på lite också. Från senaste albumet ger jag er At This Velocity. Jag gillar videon skarpt. Den är läcker av någon anledning. Enjoy!

Andra bloggar om: Thursday, musik, hardcore, emo, youtube, musikvideo

Good times with good people

2007-06-20T18:54:00.000+02:00

För alla er som älskar band som [namedroppar hela 31G registret] och Converge bör ni ägna era öron ett slag åt detta band från San Antonio, Texas. Crotch On Fire köttar rå intensiv grindcore med inslag av lite screamo. En kompott som garanterat får kuken att ryka (!?).

Låt er väl smakas av lite misshandel av det godare slaget.31G måste plocka dessa gossar!

Crotch On Fire @ myspace
Ramen Factory @ myspace

Andra bloggar om: Crotch On Fire, 31G, grindcore, hardcore, screamo, musik, bandtips

Modern Life Is War klara med inspelningen av nya albumet

2007-06-18T05:55:00.000+02:00

Modern Life Is War har blivit färdiga med "Midnight In America", sin uppföljare till den minst sagt suveräna "Witness". Den producerades av ingen mindre än J. Robbins som tidigare stått bakom spakarna för bland andra Against Me! Bandet drar snart ut på turné (dessvärre inte till skandinavien, även om jag har ett suddigt minne av en spelning i Danmark?) och tar med sig en tvålåtarns teaser ("Stagger Lee"/"The Motorcycle Boy Reigns"). Förhoppningsvis läker den ut på nätet snart.

Albumet kommer att släppas den 21:a Augusti på Equal Vision.

Modern Life Is War

Joey Cape postar ny låt

2007-06-14T05:49:00.000+02:00

Joey Cape (Lagwagon, Me First & The Gimme Gimmes, Bad Astronaut, Afterburner) har postat en ny låt på sin Myspace och passar även på att presentera sitt nya band, Dead Penguin.

I just finished mixing this song. I wanted to post something before I left for tour with The Gimme Gimmes tomorrow. The song is called "This Is The Last Train". O.K., So... This version was originally a demo. I later recorded it with another band. The band has no name. Actually, the band has about 20 names. We just can't decide which one isn't bad.

For now, I will refer to that band as "Dead Penguin", my favorite title in the running. Dead Penguin's version of the song is a rock version. I think it sounds like "Pinkerton" era Weezer. Anyway, I recorded an entire record with Dead Penguin in December 2006. That band is made up of 4 of my oldest friends and of course myself.

The full album should be complete by September. There is no label and no plans. I know what you're thinking. Isn't he in enough bands already? Yes I am. Dead Penguin was just a project purely for fun. I can't wait for people to hear that record. It's raw, unpolished and nothing like anything I've done.

Joey Cape @ Myspace

Konsten att gå ner sig totalt!

2007-06-12T14:24:00.000+02:00

Jag minns en tid, för många många år sedan då AFI faktiskt var bra. På senare år har man liksom så många andra band sålt sig till vad man skulle kunna kalla för "vara snygg-på-mtv-trenden". Green Day, My Chemical Romance, Linkin Park och AFI. Listan kan bli lång av band som valt att gå ner sig totalt. Men som om det inte vore nog...

Nu har dessutom Davey Havok och hans kompanjon från AFI Jade Pugets förklarat sin kärlek för synthesizers i sitt nya sidoprojekt, Black Audio. Allt är synth, till och med Daveys röst. Fy helvete... var det första som dök upp i mitt huvud. Synthmusik är verkligen ingenting för mig och Black Audio var precis så dåliga som jag hade förväntat mig.

Alltså, det var inte nog med att "förstöra" AFI, utan nu skall Davey Havok helt plötsligt låta Depeche Mode!? När man trodde det inte kunde bli värre så slår de minsann till igen. Frågan är om detta är något för syntharna eller om de också väljer att skratta åt eländet?

Black Audio @ myspace
AFI @ myspace

Andra bloggar om: Black Audio, AFI, Depeche Mode, musik, synth, punk, skräp

The Draft - The Deadly Rhythm

2007-06-10T14:56:00.001+02:00

Ni som känner till The Draft vet att bandet består av 3 av 4 Hot Water Music medlemmar, och ändå om det alltid varit tydligt att HWM haft en del rötter i hardcore trodde jag verkligen inte att The Draft skulle dra på en Refused cover i Frankrike, men stunden kom till trots och QHWTTS bjuder såklart glatt på detta.

Draft - Refused cover (The Deadly Rhythm)

Add to My Profile | More Videos

Against Me! postar ny låt

2007-06-08T05:52:00.000+02:00

Våra favorit folkpunkare Against Me! har postat nya "White People for Peace" på sin Myspace, video till densamma kommer även det. Premiären för den ska enligt ryktet ske under dagen (Fredag). Nya skivan ("New wave") i sin helhet släpps 10:e Juli.

Against Me! @ Myspace

Recension: Intohimo - Failures, Failures, Failures & Hope (2007)

2007-06-05T17:16:00.000+02:00

I Sverige har den nya vågen av melodiösare hardcore exploderat på allvar. Med inspiration från det stora landet i väst har det inte minst på myspace dykt upp en hop av nya svenska band som vill göra sig hörda. Intohimo är ett av dessa band. Sex unga pojkar som genom sin musik speglar hur svårt det ibland kan vara som ung.

I år släpptes deras debut "Failures, Failures, Failures & Hope" på Pretty Dirty Promotions. En debut som gav mig mersmak. Personligen var jag till en början mycket tveksam, det erkänner jag. Min trångsynta uppfattning var att Intohimo skulle låta precis som From First To Last eller Hawthorne Heights. Ack så fel jag hade. För oavsett om du ogillar den nya vågen av emo/hardcore eller inte, så är det här mycket bra. Dessutom gör Intohimo anspråk på att få vara med de stora pojkarna och leka. Grabbarna visar redan prov på stor musikalsik skicklighet och att de hör hemma på de stora scenerna.

Deras melodiösa hardcore där tonårsångesten gestaltas av frustrerande skrik och vemodig sång lämnar ingen oberörd. Jag kan redan föreställa mig att det är till Intohimo som "emoflickorna" kommer fälla sina tårar. Ångesten i Dead To The World får vilken människa som helst att tvivla på livet och frustrationen i Miss Grace And Her Kiss On My Cheek får blodet att koka.

Med debutem "Failures, Failures, Failures & Hope" kommer Intohimo stå som ett av de stora flaggskeppen för svensk melodiös hardcore. Det tvekar jag inte en sekund på. Sverige har fått sitt alldeles egna Underoath.

Intohimo @ myspace
Pretty Dirty Promotions @ myspace

Andra bloggar om: Intohimo, musik, recension, skivrecension, hardcore, emo

The 101

2007-06-04T23:15:00.000+02:00

Sedan många år tillbaks har klassiska post-emo bandet Christie Front Drive varit en av min absoluta favoritband. Mellan 1994 och 1997 släppte bandet bara två riktiga fullängdare och ett otal EP's och 7:or (som finns samlade i "Anthology").

Efter det gick det ett tag men så kom 2003 och sångaren Eric's nya band The 101 släppte sin debut EP och sedermera en fullängdare 2004. Båda släppen borde göra alla CFD fans något uppspelta, då en hint av CFD's sound fortfarande lever kvar.

Öppna upp deras Myspace och välj låten "Never in" och njut!

The 101 @ Myspace
Christie Front Drive @ Myspace

One band to rule them all!

2007-06-03T21:34:00.000+02:00

I en scen som mer eller mindre domineras av män (som i så mycket annat i vår hopplöst ojämnställda värld), är det mycket glädjande när jag nu skall presentera detta stenhårda band från Singapore. My Precious är ett hardcore/screamo band som frontas av två rebelliska flickor som delar på att skrika ut sin frustration. Vilket de gör med råge. Kvinnor kan! My Precious har verkligen tagit en plats i mitt hjärta och kommer med stor sannolikhet bli årets upptäckt. Tveklöst.

My Precious @ Myspace
My Precious egna hemsida

Andra bloggar om: My Precious, hardcore, screamo, musik, Singapore, Gollum

Ion Dissonance teaser

2007-06-03T16:41:00.000+02:00

Ion Dissonance har postat en ny låt, "Of Me...Nobody Is Safe" på sin myspace. Låten kommer från deras kommande album "Minus The Herd" som släpps på Abacus Recordings nu i veckan. Borde vara en glad överraskning för de som gillar brutal metalcore.

Ion Dissonance @ Myspace

Recension: Funeral For A Friend - Tales Don't Tell Themselves (2006)

2007-06-01T17:02:00.000+02:00

"Det är sent på natten och regnet har nyss börjat falla från skyn i en rasande fart. I regnet letar sig en buss fram genom gatorna i en stad som håller på att slukas av allt vatten. Ihop sjunken på en plats i bussen sitter en ung man med sina hörlurar på högsta volym och stirrar på hur regnet slår mot fönsterrutan. Regndropparna får honom att minnas alla de tårar han fällt den senaste tiden.

Under en längre tid hade allt sakta men säkert glidit ifrån honom. Glädjen, hoppet och tryggheten. Allt hade glidit ur hans händer och han hade inte haft kraft att stå emot det. Han kände hur han höll på att drunka i sin egen misär och han förbannade sig själv för att vara så svag. Allt han ville var att ta sig upp igen och visa alla. Visa alla att han var någon att räkna med, någon man inte kunde trampa på hur som helst.

Hans ögon fylldes av tårar när han tänkte på det, blicken strirrarde blint ut i den mörka natten och i hörlurarna hörde han hur någon sjöng -"Awake, I am awake, and I'm still alive out here..."

Han skulle visa dem. Det var bara en fråga om tid och vilja."

Det är underligt hur en del skivor kan väcka alla möjliga känslor i ens inre och Funeral For A Friends senaste skiva är inget undantag. Det är inte deras bästa skiva och det kommer troligtvis inte bli en av årets bästa, men den har berört mig. Det är bra.

Funeral For A Friend @ Myspace

Veckans Myspace: Guns Like Girls + TNTLLY + Captives

2007-06-01T05:49:00.002+02:00

Ännu en gång består veckans myspace av fler än ett band, dock skippar jag diverse introduktioner den här gången då klockan inte ens har slagit 6 än (ja, på morgonen) och jag inte är riktigt färdig med min te kopp. Hoppas det smakar!

Guns Like Girls @ Myspace
The Number Twelve Looks Like You @ Myspace
Captives @ Myspace

Champion släpper CD/DVD

2007-05-31T05:49:00.000+02:00

Efter sju långa år och scener delade med band som 7 Seconds, Comeback Kid, SOIA och Slapshot bestämde sig Champion, som kanske är bekant, att lägga ner. Med stor sannolikhet fick ingen av oss se ett av de band som bäst representerat dagens straight edge hardcore, än mindre vara en av de 1000 som fick se deras sista spelning i Seattle förra året.

Men vi ska inte misströsta. Nu finns nämligen spelningen på CD/DVD släppt av Bridge 9. Lite kortfattat är CD:n en liveinspelning i nära på studiokvalitet och DVD:n spelningen filmad från sex olika vinklar.

Champion @ Myspace

Recension: Jesaiah - Burning Bridges, Building Bunkers (2006)

2007-05-30T21:25:00.000+02:00

Anders Jacobsson, skribent på Nerikes Allehanda och tillika fd trummis i Nasum skrev efter att ha sett Jesaiah på Treasurefest i Örebro att dom var en kopia av Converge. Riktigt så skulle jag inte uttrycka mig, kanske framför allt på grund av att jag faktiskt vet vad jag snackar om (även om hela Botch grejen inte är helt avsides). Jesaiah är om något Sveriges svar på The Chariot och Norma Jean, och likheterna dom emellan blir stundtals nästan löjligt uppenbara. Ett faktum som jag nog är den sista att fördöma, då jag är ett omutbart fan av dom båda sedan deras respektive debuter först silades mellan mina öronhår.

Jesaiah's debut EP är otroligt nog inte så extremt långt efter rent musikaliskt och ingredienserna är nästintill desamma, det vill säga mycket repeterade takter, ångesttoner och ett allmänt högt och brutalt tempo som tillsammans lagar en anrättning som låter sig väl smakas.

Jesaiah består för övrigt av fem gossar och som kallar Stockholm för sitt hem. Dom har inte spelat längre tillsammans än Februari förra året och har bara en demo i ryggen innan EP:n som du just nu läser om. Vidare, för er som undrar, är Jesaiah ett bibliskt namn och betyder frälsning av Jehova, som är en möjlig vokalisering av hebreiskans JHVH vilket enligt Bibeln är Guds namn.

Om vi skulle ta och knyta ihop den här säcken såhär på slutet är Jesaiah inget annat än en kraft att räkna med och är enligt mitt tycke en av de mer ljusa stjärnorna på Sveriges nutida metalcore scen. Deras debut är som antytts tidigare något väldigt starkt och det vi hör är inte i någon bemärkelse något halvdant försök till labeldebut utan mer något i stil med en stridsvagn. Det enda jag skulle kunna tänkas klaga lite på (märk väl "lite") är att sången inte är nämnvärt varierad och musiken inte direkt något nytt, men Jesaiah är ett ungt band och ligger än så länge i startgroparna, debuten är som sådan superb och ännu bättre lär det bli. Det ser jag fram emot.

Jesaiah @ Myspace
Pretty Dirty Promotions @ Myspace

Veckans myspace: Killing The Dream

2007-05-20T10:31:00.000+02:00

Veckans myspace är tre av de fyra band som spelar på Skylten i Linköping nästa helg (27:e maj), nämligen Killing The Dream (Deathwish/Rivalry), Hearts Alive (Dead Vibrations), xAnchorx (Monument) och Blacked Out (och dom vet jag inget om).

Kaliforniens Killing the Dream, som kommer med "In a Place, Apart" i ryggen, tuggar modern hardcore som borde flyta ner likt honung för alla oss som älskar Hope Con, MLIW och Comeback Kid.

Helsingborgs pärlor Hearts Alive hade så sent som igår releaseparty för nya skivan "The Tragedy in Us", där vi får se ett Hearts ännu ett kliv närmre mot metal/metalcore.

Animal liberation riddarna i xAnchorx har gjort rätt mycket liv av sig på senaste och nu finns ute med "Captivity Songs".

Kort sagt, det här blir nog bra!

Killing The Dream @ Myspace
Hearts Alive @ Myspace
xAnchorx @ Myspace

Zao @ The Chapel - 1998 - Part two (Lies of Serpents, A River of Tears)

2007-05-06T04:54:00.000+02:00

Near death experience

2007-05-02T06:01:00.000+02:00

Mer eller mindre av misstag snubblade jag över ett rätt gammalt inlägg på Deathwish's hemsida. Det består av 22 album som streamas helt gratis, allt från Modern Life is War's båda släpp till Killing The Dream och svenska Nine. För komma dit följer du länken nedan, klickar på "News" och scrollar längst ner och läser det näst sista inlägget.

Deathwish Inc

En musikalisk resa genom Skåneland!

2007-04-28T17:30:00.000+02:00

Genom åren har natursköna Skåne bjudit på ett och annat vackert på musikhimeln. Jag tänker främst på Children of Fall som under många år var Skånes bästa hardcore band. Andra band att notera är också punkrockarna i The Negatives och metalbandet Soilwork.

Nu är frågan hur scenen står sig idag, just nu!? Man skulle kunna tro att det råder en brist på extraordinära punk och hardcore band här nere i Skåne, men det är inte helt sant. Saken är den att scenen inte är så stor och kan uppfattas som en smula intern. Den lever sitt egna lilla liv i skuggan och där trivs den. Det är i alla fall så som jag uppfattat den.

Om vi börjar i staden där jag har mitt hem, Malmö, så hittar vi en hel del potential. Förutom det vanliga trista finner man allt från street/oi punk till post hardcore/punk (som under 2000- talet blivit så populärt). Framförallt är det punken jag förknippar med Malmö. "Malmö Skins and Punx" är ett begrepp man mer och mer för höra talas om på gatan och hela tiden bildas det nya band. Personligen är jag inte särskilt förälskad i malmös punkscen, men den bjuder på en och en annan brinnande käftsmäll. En kär vän spöar skiten ur folk med sin aggressiva stämma i Conshitas. Ett av de finare punk banden här i Malmö. Tillsammans med en drös andra band i samma genre utgör de en stor del av malmös punk och hardcorescen.

Två band med potetial är Far Above och Resistance is Fragile. Det förstnämnda bandet, Far Above, är skånes bidrag till den allt växande post hardcore/"emo"scenen som vi ser blomma ut i Sverige efter att den skördat stora framgångar i världen. Än har det inte kommit något material från gossarna i Far Above, men enligt diverse rykten skall de vara mycket duktiga på scen. Bildbevis på detta hittar ni på deras myspace. I mina öron låter det mycket lovande. Gossarna i Resistance is Fragile manglar på i sann hardcoreanda och det kommer säkerligen innebära att vi kommer få höra betydligt från det här bandet.

Enemy Allliance kunde mycket väl varit Malmös bästa band, men den största guldklimpen i Malmö är ändå Sista Sekunden. Snabb och intensiv hardcorepunk på svenska som sliter dig i stycken. I mina öron är Sista Sekunden utan tvekan Malmös just nu bästa band. I maj kan vi förvänta oss att bli rejält tilltufsade då de släpper sitt andra album. Dessutom längtar jag tills att få uppleva Sista Sekunden på scen.

Nästa stop, Lund.

I Lund hittar vi en något större och betydlig mer organiserad hardcorerörelse. Hemgården HC är ett gäng ungdomar som spelar i diverse band och sätter upp spelningar på ungdomshuset i studentstaden. Bland banden kring denna "sekt" märks främst The Cutting Edge, Castaway och mina personliga favoriter Atlas Losing Grip. Förutom att de bjuder oss på fin hardcore med sina band, erbjuder de också flertalet spelningar med band från hela världen. Hemgården HC är den ledande kraften på den skånska hardcorescenen och det skall de vara stolta över.

För att hitta skånes kanske hetaste band måste vi dock besöka en helt annan stad. För vi hittar det varken i Malmö eller Lund, utan det är i Helsingborg som vi hittar Hearts Alive. Med ösiga metalriff och hc-mangel går Hearts Alive en spännande framtid till mötes. Förutom Hearts Alive hittar vi i Helsingborg ett band som skulle kunnat ta över tronen om de fortfarande varit aktiva. Miss Mofet med sina screamo-vibbar gjorde mig enormt knäsvag och jag hade verkligen velat ha mer av detta band.

Slut.

Detta var en kort inblick i den lokala punk och hardcorescenen som finns här runt Malmötrakten och vad drar vi för slutsats av det här? Skåne har aboslut en punk och hardcorescen som ser lovande ut och jag ser framemot att får höra ännu fler band från det sköntalande landskapet i syd.

Band från Malmö.
Resistance Is Fragile (hardcore)
The Mockingbirds (punk)
Sista Sekunden (punk/hardcore/rock)
Conshitas (punk/rock/punk)
Fy Fan! (punk/hardcore)
Skitkids (punk/hardcore/thrash)
Far Above (alternative/rock/hardcore)
Enemy Alliance (punk/hardcore)
The Kalashnikov Orchestra (punk)

Band från Lund.
Castaway (hardcore/punk)
The Cutting Edge (hardcore)
Atlas Losing Grip (punk/hardcore/rock)
Splitscreen (punk/hardcore/rock)
Summerdyingfast (screamo/emo/hardcore)

Band från Helsingborg.
Hearts Alive (hardcore/metal)
Miss Mofet (hardcore/grindcore/screamo)
The Cremators (psychobilly/punk)

Andra bloggar om: Skåne, Malmö, musik, hardcore, punk, emo, rock, metal

Veckans Myspace: The Ghost of a Thousand

2007-04-28T13:09:00.000+02:00

För den som gillar melodisk och punkig hardcore i stil med The Gallows och Modern Life is War är The Ghost of a Thousand en pokerhand med 4 ess. Likt sina bröder i The Gallows är dessa fem själar även dom från England, och påminner oss än en gång till att bra hardcore kan komma från det forna imperiet och inte bara från de 50 staterna i väster.

The Ghost of a Thousand @ Myspace

Se upp, bloggen byter namn...

2007-04-24T18:11:00.000+02:00

Både jag och Simon kände att de var dags att skicka bloggen på lite spabehandlning. Det första vi gjorde var att fräscha upp det lagom ofyndiga och ironiska namnet "emo-bloggen" till det något mer pretentiösa och tuffare "Quite Handy With The Tongue Sword". Till en början har vi bara ändrat titeln på bloggen, men med tiden kommer vi även byta ut domännamnet. Mer information om det kommer senare. Vi jobbar även på att göra layouten på bloggen lite mer attraktiv. Kom gärna med egna förslag och idéer.

Förutom uppfräschningen har vi även startat en myspacesida för bloggen. Allt för att fler folk skall få upp ögonen för vår älskade blogg. Även myspacesidan är under uppbyggnad och ser för tillfället inte mycket ut för världen, men vi jobbar på det. Gå gärna in och lägg till oss om ni själva har ett konto på myspace och glöm inte berätta för era vänner om oss!

Quite Handy With The Tongue Sword @ Myspace

Lite nattligt skoj för en bakfull själ

2007-04-23T01:48:00.000+02:00

Myspace bjuder dig på en fantastisk resa.

2007-04-21T15:45:00.000+02:00

Att besöka myspace är som en underbar resa till den stora musikhimlen. Vad man än har för mål kommer man garanterat stöta på så mycket mer än vad man hade förväntat sig. För vägarna som öppnas upp för dig är oändliga. Jag kan tillbringa flera timmar med att klicka mig runt bland olika band och skivbolag. Under min vistelse får jag inte bara de senaste nyheterna utan jag upptäcker nya band och jag får lyssna på mängder av ny musik. Att bege sig ut på en sådan musikaliskresa i myspace resulterar alltid i en triumf.

Det var precis en sådan resa som jag gjorde igår och nu tänkte jag låta er ta del av det jag fann.

Mitt mål var The Casting Out. Nathan Grays nya projekt efter Boysetsfire. Sedan tidigare visste jag att bandet arbetade med sin första ep och jag ville få reda på om de gjort några framsteg. Till min stora glädje fann jag att de gjort färdigt sitt första alster och lagt ut det på sin sida. Mitt första intryck av musiken var mer än positivt. Som vanligt berör Nathan med sin fantastiska röst och musiken är väldigt medryckande. Tillägas skall att The Casting Out är inte alls samma grej som Boysetsfire (om någon fått för sig det). Utan det här är lättlyssnad och medryckande poprock av den finare skolan. Framtiden bådar gott för Nathan och The Casting Out.

Via The Casting Out hamnade jag sedan hos ett band som är en del av Boysetsfires sista europatunré. Dear Tonight är ett hardcore/punkband från Brooklyn, New York, som under maj månad kommer befinna sig i Europa tillsammans med Boysetsfire. Att jag inte upptäckt detta band tidigare är en smula ofattbart. De är sjuktbra och att de influerats av band som Mohinder och Jawbreaker hörs tydligt på deras ep "These Are Wires", 2005. Ta bara och lyssna på deras låt "Swearing's A Sin". I sommar kommer dessutom deras första fullängdare och det kommer sannolikt bli en av årets höjdare. Missa absolut inte Dear Tonight!

Det var sedan via Dear Tonights skivbolag, Red Leader Records, som jag kom in på nästa band i min resa. Även dessa är från Brooklyn, New York och har låtit sig inspireras av den första Die Hard filmen. Nakatomi Plaza, ett typiskt DIY- punkband som gått sin egen väg sedan starten 1998. Ett band som bjuder sina lyssnare på finfin punkrock och de har dessutom tydliga inslag av mysig post-rock som gör helheten ännu finare. Jag njuter av att lyssna på Nakatomi Plaza och det gör John McClane också.

Efter Nakatomi Plaza nådde resan sitt slut. Den hade inte behövt sluta där. Resan hade kunnat fortsätta via Read Leader Records då där fanns många intressanta band, men jag kände mig mer än nöjd. Resan gav mig inte bara ett glädjerus över The Casting Outs första ep, utan den gav också två helt nya band. Två band som kommer spelas flitigt den kommande tiden. Inte illa skjutet John McClane!

Andra bloggar om: Myspace, The Casting Out, Dear Tonight, Nakatomi Plaza, musik, punkrock, hardcore, rock

Och så lite festivalnyheter...

2007-04-19T23:36:00.000+02:00

Sommaren närmar sig med stormsteg och jag tänkte väldigt kort granska Skandinaviens två största festivaler.

Programmet för Roskildefestivalen är nu spikat. En snabb flukt genom bandlistan och man kan konstantera att rent musikmässigt kommer det bli en skitfestival. Tråkig metal, stoner och pop i mängder. Svagt. Riktigt svagt. Och någon i England skrev att Roskilde hade förmodligen det bästa programmet i Europa. Vilken planet kommer du ifrån? Roskilde, ni har glömt oss punkare, hardcorenissar och emokids!

Tack och lov bjuds det på lite bra musik i alla fall, i form av Against Me och Strike Anywhere. Det är en tröst som heter duga. Danska The Psyke Project och The Downward Candidate får representera norden vad det gäller bra musik.

Även Hultsfredsfestivalen bjuder på tråkiga nyheter. Band som ställt in och en bandlista som i heller inte håller måttet (dock är den en smula bättre än Roskildefestivalens).

De som hade sett framemot att se Gorilla Buicuits på Hultsfredsfestivalen kommer att bli besvikna. De har nämligen ställt in sin spelning för att spela in en ny skiva istället. Kanske inget att gråta så mycket över då de säkerligen kommer tillbaka när den nya skivan är släppt, men hultan tappar ändå ett av sina starkaste namn denna sommaren.

Converge kommer däremot fortrande till Hultsfred.

Recension: From Autumn To Ashes - Holding A Wolf By The Ears (2007)

2007-04-17T16:56:00.000+02:00

En gång i tiden bjöds vi på en lektion i hur misär och ångest kan bryta ner en människa. Det satte djupa spår i ens sköra hjärta och det är precis vad musik skall göra. Efter en längre tids väntan är de nu tillbaka, From Autumn To Ashes och med sig har de sitt fjärde album. Sist vi hörde från bandet bjöd de på något svaga "Abandon Your Friends" (2005). Frågan är om de kan ta oss tillbaka till den tid då de verkligen berörde oss?

Det är i ny skepnad som From Autumn To Ashes kryper ut ur studion. Francis Mark har lämnat skuggan och tagit plats längst fram i bandet. Han ersatte Benjamin Perri som inte längre ville vara en del av bandet. In kom även Jeff Gretz som tog platsen Francis Mark lämnat, det vill säga bakom trummorna. Med det skulle man kunna förvänta sig att det som är karakteristiskt för FATA tynar bort med den nya uppsättningen (och med den nya skivan). Tillvis del har det gjort det, men samtidigt inte. Låt mig förklara.

Det första som slår mig på nya skivan är hur Francis Mark kliver in rollen som frontman och bara härskar overkligt bra. Sen är inledningen på "Love It Or Leave It" något som får håren på mina armar att resa sig och det är den bästa låten på skivan tillsammans med "Deth Kult Social Club". Annars följer "Holding A Wolf By The Ears" samma spår som "Abandon Your Friends", mot en allt melodiösare metalcore.

Grejen med From Autumn To Ashes är att de efter varje skiva blivit allt mer strukturerade i sitt mangel. Det låter inte i stil med exempelvis Norma Jean och The Chariot som det gjorde i början. Too Bad You're Beautiful (2001) var kaotisk, intensiv och bröt stundtals ner i lugnare ångestfyllda tempon (till och med akustiskt). Till synes helt ostrukturerad svängde den mellan brutal aggressivitet och ångest. Det var en upplevelse, en resa genom mänskligt fördärv och ångest att lyssna på From Autumn To Ashes. Det gick som en röd tråd genom låtarna. Dessvärre har den känslan blivit allt svagare genom åren och på nya skivan hittar man inget som förenar låtarna med varandra (likaså med Abandon Your Friends).

Tendensen att gå över till mer melodiös metalcore likt As I Lay Dying kunde man höra redan på "The Fiction We Live" (2003). På "Abandon Your Friends" blev det ännu tydligare och nu på "Holding A Wolf By The Ears" är förvandligen fulländad. En förvandling jag inte går helt hand i hand med. Aggressiviteten och ångesten finns där fortfarande men det griper inte tag i en lika mycket. Det är inte en lika hård käftsmäll som förr och känslan av att åka på en enkelriktad autobahn rakt ner i avgrunden är inte lika stark längre.

För att återgå till frågan jag ställde i början av min recension, så blir svaret nej. Det blir inget topbetyg för "Holding A Wolf By The Ears", men den har sina höjdpunkter och gillar man metalcore är det en bra skiva. Jag kräver bara lite mer känsla.

http://www.myspace.com/fromautumntoashes

Andra bloggar om: From Autumn To Ashes, musik, metalcore, skivor, skivrecension, recension

I've had a rough night and I hate the fucking Eagles, man

2007-04-16T20:17:00.000+02:00

Deathwish har inte mindre än två nya band att stoltsera med. Som vanligt, och som sig bör, är det snabbt och jävligt förbannad hardcore med metalinfluenser. Det första är Pulling Teeth från Baltimore som kommer med albumet "Vicious Skin" (2006, Chansaw Safety) i ryggen. Dom andra förmågorna är Trap Them från Washington med två tidigare album (Trash Art!), båda inspelade av Kurt Ballou som tidigare hjälp Converge.

Debuterna på Deathwish kommer under sommaren för Trap Them's del och någon gång under 2007 för Pulling Teeth.

Deathwish har tidigare signat legenderna 108 som även dom debuterar på Deathwish under årets lopp med fullängdaren "A New Beat From A Dead Heart".

Pulling Teeth @ Myspace
Trap Them @ Myspace
108 @ Myspace
Deathwish @ Myspace

Recension: Places to go - Places to go (2007)

2007-04-15T15:20:00.000+02:00

Ett äventyr. Tänk dig att du sitter på ett tåg och tittar ut genom fönstret, du ser gårdar passera, människor och djur, massa skog och motorvägar. Det är så riktigt bra musik ska vara, en resa genom melodier och känslor, taktbyten, dynamik och energi. Det är inte alltför vanligt att band lyckas med det, frågan är om så många ens vill det. Många sitter säkert bekvämt i vers-refräng-vers-refräng mentaliteten, Places to go däremot står där brevid och kråmar sig, dom vill inte sätta sig ner där alls.

Places to go är ett emo/screamoband från Stockholm som nu släppt sin debut EP på Stabbing Knifes Records ute i den norrländska vildmarken. Deras styrka och det som imponerar på mig är att ett band på lite drygt ett år klarar av att knåpa ihop en debut av detta slag. Det är många olika takter och melodier som nyttjas till snabba screamodelar och långsammare melodiösa mellandelar, och dom gör det med en träffsäkerhet som skulle göra Wilhelm Tell lite röd om kinderna.

Om ni tänker grädden av Fransk screamo, melodierna av ett Circa Survive med lite mer jävlaranamma, energin som Fear Before the March of Flames uppmanar och lite The Number Twelve Looks Like You där på sidan så får ni kanske ingen bra bild av hur det här låter, men om ni tror att ni gillar det så kommer ni att gilla det. Jag gör det i alla fall, och skulle anse detta vara det intressantaste Svensk emo har att erbjuda just nu.

Tydligen ska dom vara grymma live också, vad vet jag, jag har inte sett dom. Men dom låter i alla fall som ett band som är sjukt bra live, och det är ju nått. Så i väntan på att dom vågar sig utanför Stockholm till staden där du bor så tycker jag att du kan låna ut dina öron till herrarna i Places to go via deras myspace.

Places to go @ Myspace
Stabbing Knives Records

Jag vill ha det dystert och mörkt!

2007-04-14T14:04:00.000+02:00

Tänkte gå lite utanför ramarna för emo-bloggen idag. Inte allt för långt men en bit. Upptäckte att det fina radiorock/metal bandet Finger Eleven (forna husgudar i mitt tonårsrum) har släppt en ny skiva. "Them Vs. You Vs. Me" släpptes i mars detta året och är till stora delar en riktig besivkelse. Det låter tråkig radiorockpop med klatschiga refränger, framför allt nya singeln "Paralyzer". Inte alls så mörkt och dystert som jag minns det. Men okej, tendensen att låta poppigt fanns redan då de släppte sitt tredje album "Finger Eleven" 2003, som innehåll den svängiga hiten "Good Times". Dock var den bättre än vad den nya skivan är.

Skall man lyssna på Finger Eleven är det deras två första skivor man skall köpa ("Tip" och "Greyest of Blue Skies. De är betydligt mörkare och mer dyster metal. För er som inte har en aning om vem Finger Eleven är eller hur de låter så bjuder jag på två fina musikvideos från Youtube. Besök också deras myspace och hemsida för mer information.

"First Time" från "Greyest of Blue Skies".

"Quicksand" (live) från deras första skiva "Tip".

Those anarcho punks are coming to Roskildefestivalen this summer!

2007-04-12T17:12:00.000+02:00

Äntligen!, som Gert Fylking så fint brukar uttrycka det (vid tillkännagivandet av Nobelpriset i littratur). Ett bra band är klart för årets upplaga av Roskildefestivalen. När jag nästan helt gett upp hoppet om Roskildefestivalen och börjat snegla mot Hultsfred till sommaren, så kom det! Folkpunksanarkisterna från Gainesville, Florida. De som menar att en Guinness gör dig stark och de som skrattar faran rakt i ansiktet. Jag talar förstås om Against me! Det värmde i hela kroppen när jag läste att de var spikade för årets festival. Festivalröj, kall öl, sol och Against Me!, kan det bli mycket bättre?

Andra bloggar om: Against Me!, Roskildefestivalen, punk, folkpunk, festival, musik, öl

Var tänker du befinna dig på söndag?

2007-04-11T16:21:00.000+02:00

Veckans Myspace: Values Intact

2007-04-09T18:36:00.000+02:00

Italiens Values Intact står i skyltfönstret den här gången, som med sin melodiösa oldschool hc visar att Italiens hc scen har enormt mycket att komma med. Förmodligen mer än vad många tror. För er som gillar Sinking Ships, Guns Up!, Modern Life Is War och/eller Shook Ones.

Values Intact @ Myspace

Treasurefest, The Second Edition: 11:e och 12:e Maj

2007-04-08T21:24:00.000+02:00

En av Sveriges mest intressanta mini-festivaler kryper allt närmare. Förra året arrangerades Örebros Tresurefest för första gången, nu 6 månader senare är det redan dags för en uppföljare. Biljetterna går loss på prisvärda 300:-, boende ordnas för 50:- och Brightside Vegan Catering ordnar med käket. Klicka på affishen nedan för mer info.

Recension: The Chariot - The Fiancée (2007)

2007-04-06T11:46:00.000+02:00

The Chariot är som en rabiat grävling, när den väl satt sina tänder i dina ben släpper den aldrig. Den fortsätter gnaga sig innåt mot ditt bara ben, likt Chariot slår dig om och om igen med sina dödliga rytmer. Likt grävlingen blir det aldrig tråkigt.

Om någon råkat missat det är Chariot Josh Scogin's skötebarn och bildades av den samme just efter att han lämnat Norma Jean efter bandets första skiva. Bandet har en fullängdare och en EP sedan tidigare i ryggen, och likt en förbannad 14 åring som hatar allt tar Chariot med dig på en resa genom maniska humörsvängningar och desperata skrik på vilken skiva du än väljer att lyssna på.

I den bemärkelsen har inte Chariot någon direkt utveckling, att gämföra med tidigare nämnda Norma Jean som verkligen skruvat på sitt ljud på varje ny skiva. Utan att veta hur formen av denna utveckling skulle kunna te sig, tycker jag att någon större utveckling är tämligen onödig. Det är svårt att hitta något annat band som gör det Chariot gör, och dom som försöker lyckas inte lika bra. Bakom den motiveringen är det skönt med en relativ konstant inom chaoscore som The Chariot.

I jämförelse med deras tidigare (mäster-) verk står sig deras nyaste produkt, The Fiancée, riktigt bra. Med bättre produktion än deras första fullängdare och fler udda företeelser än deras EP (Unsung) är detta deras starkaste. Som jag tidigare nämnt lever Chariot på taktbyten, brutalitet och kaos. Det är något svårt att dra paraleller med andra band för er som inte hört så mycket av Chariot, men tänk er tidiga Norma Jean, Fear Before the March of Flames och kanske i någon mån även Converge.

De kristna inslagen i musiken finns fortfarande där, och faktiskt, det gör musiken bättre. Annars har jag en tendens att störa mig på predikande, men när kyrkokörerna kommer in i "And Shot Each Other" tar det in en känsla som verkligen lyfter bandet. Andra höjdpunkter är "Then Came To Kill" med sitt intro och sedan mellanspelet med syntar och kvinnlig sång, eller den drivna och mer raka "The Deaf Policeman".

Helheten är grymt stark, många highs utan lows. Melodi genom brutalitet och kaos. Orginellt och spännande. Likt grävlingen som satte sina tänder i dina ben är The Chariot ute efter att döda dig.

5 av 5. Slut.

Idag har jag lyssnat mycket på ...

2007-03-28T14:00:00.000+02:00

Andra bloggar om: Disco Ensemble, musik, punk, youtube

Modern Life is War @ Punknews

2007-03-23T18:27:00.001+01:00

Mina favoriter Modern Life Is War, som förövrigt släpper nytt album i höst (!) på Equal Vision, återfinns på Punknews Video of the week, jag föreslår att ni tar er en titt.

Modern Life is War @ Punknews Video of the week

Beer, whisky and strong coffee

2007-03-17T10:57:00.000+01:00

Med all-star projekt vet man aldrig. Band som The Falcon (Alkaline Trio, Lawrence Arms, Rise Against), Me First and the Gimme Gimmes (NOFX, Swingin Utters, Foo Fighters, Lagwagon) och Jets To Brazil (Jawbreaker, Texas Is The Reason) visar att det ibland blir så jävla bra, andra band som Only Crime (Black Flag, Descendents, Good Riddance, Bane) och Fanky Lee (Millencolin, Randy, Peepshows) visar att det lika gärna kan gå åt det motsatta hållet och istället bara bli rättså tråkigt och föga nyskapande.

Det senaste all-star bandet som öppnat mina ögon och öron är Nothington, med folk från Tsunami Bomb och Enemy You, och det är i ärlighetens namn den bästa nya punken jag har hört på länge. Om du tänker dig en mix av Social Distortion och Against Me! med vokaler som närmast får mig att tänka på Swingin Utters tror jag vi kommer hyffsat nära till vad Nothington lyckas otroligt bra med: Väldigt melodisk och medryckande rockig punk.

Nothington @ Myspace
Nothington @ BYO Records

Vem kunde tro det?

2007-03-16T11:36:00.000+01:00

Det är en fantastisk förmiddag här i Malmö. Solen skiner och jag låter mer än gärna solens strålar träffa mitt ansikte genom fönstret. Ur högtalarna spelas den senaste med Lifetime. För stunden är jag överlycklig. Om bara någon timme eller två sitter jag på möllevångstorget och avnjuter min första öl på uteserveringarna. Våren är här mina vänner. Innan jag lämnar er tänkte jag självklart bjuda er på lite godis. Godis jag hittade på älskvärda YouTube.

[Dag Nasty - Can I Say]

[Embrace - Dance Of Days - 1986 - 9:30 Club]

Andra bloggar om: Embrace, Dag Nasty, våren, musik, emo, hardcore, punk, youtube

I've got the straight edge!

2007-03-14T16:18:00.000+01:00

År 1980 står för första gången Minor Threat på scen som förband åt Bad Brains, med sig hade de något nytt i godispåsen som kom att bli mycket betydelsefull för hela hardcorescenen en lång tid framåt. I spetsen av bandet hittar vi ingen mindre än helgonförklarade Ian MacKaye.

Historian om Minor Threat tar vid 1979 i Wilson High School där Ian MacKaye och Jeff Nelson under en mycket kort period spelade i bandet The Teen Idles, som innan sin splittring kom att släppa epn "Minor Destruction". En ep med ett mycket klassiskt skivomslag. Det var efter att The Teen Idles lagt av som Ian och Jeff bildade Minor Threat (de startade även skivbolaget Dischord Records tillsammans), till bandet anslöt också Brian Barker och Lyle Preslar.

Trots sin korta tid som band (1980- 1983) blev Minor Threat pionärer inom hardcorescenen och bidrog mer eller mindre med att folk fick upp ögonen för Straight Edgerörelsen. Som förespråkare för att inte dricka alkohol och ta droger spred Minor Threat som en löpande eld bland folks läppar.

År 1981 var året då musikhistoria började verkligen började skrivas för Minor Threat. Då släppte de sin första EP "Minor Threat" och på den det kultförklarade spår nummer 4. Den 46 sekunder korta låt med samma namn som rörelsen de kom att sätta på kartan. Samma år släppte de också epn "In My Eyes" och 1983 kom albumet "Out Of Step". Sedan var det slut. Den officella orsaken var att man var oense om vilken musikalisk väg som Minor Threat skulle gå vidare i. Deras musik kom framför allt att präglas av att de tog avstånd mot alkohol och droger. Detta går som en röd tråd genom deras första ep och fram till den ep som släpptes efter att bandet splittrats (Salad Days, 1985). Det är också så som vi kommer att minnas Minor Threat.

Efter Minor Threat gick medlemmarna olika vägar och det föddes nya spännande konstellationer. Främst märks gossarna Ian MacKaye och Brian Barker. Ian bildade Embrace och senare Fugazi. Brian Barker startade Dag Nasty och spelade senare några år med Bad Religion.

Ett skivtips med Minor Threat är deras "Complete Discography". Den släpptes 1989 via Dischord Records och är en samlingsskiva som innehåller alla Minor Threats eps, albumet "Out Of Step" samt lite annat material.

Andra bloggar om: Minor Threat, Ian MacKaye, The Teen Idles, Fugazi, Embrace, Dag Nasty, Straight Edge, musik, punk, hardcore

Veckans Myspace: The Secret

2007-03-12T20:25:00.000+01:00

Denna vecka tar Veckans Myspace oss till skon med fotbollen i söder, nämligen Italien. Där finns ett gäng som heter The Secret, som mycket troligt är Italiens bäst gömda hemlighet (fattar ni ordvitsen?) för oss Converge fans. Gillar man mycket ljud på samma gång, metalcore och ångest är The Secret din nuvunna kärlek.

Därför överväger jag att besöka Hultsfredsfestivalen i sommar!

2007-03-10T14:27:00.000+01:00

Andra bloggar om: Gorilla Biscuits, Hultsfredsfestivalen, musik, hardcore, konsert

En anledning till att besöka Malmö i april.

2007-03-06T16:12:00.000+01:00

Den 15 april är datumet att befinna er på Aktivitetshuset i Malmö. För då kommer ni att få njuta av tonerna till den allra vackraste schweiziska emo. Det var nästan så att det kittlade i pungen när jag läste att Malmö Hardcore Punk hade bokat Mr. Willis Of Ohio. Med sig på sin spelning har de också danska St. Konrad. Tyvärr har jag ingen koll på dessa danska gossar eller flickor, men Malmö Hardcore Punk beskriver det som danskt stök åt Shellec, Don Cabbalero-hållet.

Mer info hittar ni på Malmö Hardcore Punk

Andra bloggar om: Mr. Willis Of Ohio, St. Konrad, Malmö Hardcore Punk, Aktivitetshuset, konsert, musik, emo

Veckans Myspace: The Geeks

2007-03-03T17:29:00.000+01:00

The Geeks är inget mindre än ett edge band från Seoul, Sydkorea som kör klassisk hardcore i riktig youth crew anda. Gillar man Have Heart, Verse, Outbreak eller Champion så kommer man utan tvekan att gilla The Geeks!

DIY as fukk!

2007-02-26T14:45:00.000+01:00

Bomb the Music Industry! lever en "musik karriär" just utanför sfären många band kämpar med naglar och tänder för att bli en del av. I en värld där DIY betyder att du inte har något annat val för att ditt band är för kasst för att bli signat, och inte att du gör det för att det är precis det du vill, där står Bomb the Music Industry! utanför och skriker "Nice going asshole!" till alla som "lyckas".

Bomb! är ett punk/ska kollektiv med sina rötter i New York och dess omgivningar (och/eller Florida?), allt dom gör är självproducerat och självsläppt (det senare är bara lite sant eftersom dom distribueras av Quote Unquote Records) och finns att ladda ner helt och hållet gratis på deras hemsida. Dom säljer inte tröjor för dom kostar för mycket att trycka upp, istället får du ta med dig en egen tshirt till deras spelningar så lånar bandet ut stenciler och färg så du får trycka dig en egen, gratis såklart. Om du skulle vilja spela i bandet, ta med dig ett instrumentet av ditt val så får du komma upp på scenen och spela med dom. "It's called a SCENE, you guys" som bandet själva skulle uttrycka sig.

Lite kort uttryckt kan man säga att Bomb! är allt musikscenen borde vara, men allting scenen inte är.

Som tidigare nämnt spelar Bomb! någon form av blandning mellan ska och punk, vilket är en grov förenkling. Det funkar inte att enkelt rama in bandet på det sättet. Bomb! är entusiastiskt, sarkastiskt, akustiskt, syntigt, punkigt, folkigt, trashigt och väldigt underhållande. Som tur var kan jag nöja mig med den dåliga beskrivningen, för som sagt finns deras album att ladda ner gratis på deras hemsida, du hittar även texterna där, vad väntar du på?

Bomb the music industry!
Bomb the music industry! Myspace
Quote Unquote Records

Light The Fuse And Run

2007-02-22T01:31:00.000+01:00

Andra bloggar om: Light The Fuse And Run, emo, hardcore, musik, youtube, intervju

Hultsfred: Två anledningar är allt du behöver

2007-02-19T21:12:00.000+01:00

En kort uppdatering för att blidka vintermörkret: Ultra-klassiska Gorilla Biscuits har (än så länge mer eller mindre inofficielt) bokats till Hultsfred, likaså Converge. Med andra ord torde många av oss redan ha nog med anledningar till att spendera de (smått hutlösa) 1695 kronor + förköp rockparty behagar ta ut för vad som kanske blir några av våra livs två bästa spelningar.

Take her to the music store - del 2

2007-02-19T16:03:00.000+01:00

Vi har kommit till del två i jakten på årets hetaste skivsläpp och nu är det dags att introducera det lite tyngre artilleriet.

En skiva som redan har läkt i år är Comeback Kids kommande skiva 'Broadcasting'. Den släpps den 20 februari men finns redan att hitta på nätet. Med ny sångare och den nya låten "Broadcasting" på myspace var förväntningarna stora, men mer om Comeback Kid tänkte jag ge er i min recension av den nya skivan.

Istället går jakten vidare och när jag snabbt tittar igenom listan på de band jag verkligen ser framemot att höra nytt ifrån hittar jag bland annat band som Every Time I Die, Poison The Well, The Chariot, The Fall Of Troy och Dillinger Escape Plan. Alla är potentiella höjdare och mest ser jag framemot The Chariot. Bandet som fortfarande får leva med att vara Josh Scogins nya projekt sedan han lämnade Norma Jean, men faktum är att de inte är några newbies längre. Med ett album och en ep har de byggt upp ett stabilt rykte och nu är det väl ändå dags för The Chariot att slå på riktigt. Det tror jag. Every Time I Die lovar att släppa ett av sina bästa album sedan 'Gutter Phenomenon'. Mina förväntningar är höga på ETID och frågan är om de kommer att kunna stå för sina ord när skivan är släppt. Det återstår att se.

Håll i hatten men Modern Life Is War från den lilla staden Marshalltown planerar att släppa nytt efter sommaren. Personligen har jag inte hunnit smälta den underbara ångesten från deras två tidigare alster, men här är peppen enorm. Detta måste vara ett av årets mest spännande skivsläpp. Förutom att ett nytt album skall göras har det hänt en hel del kring MLIW. Man har byt skivbolag och nu hittar vi bandet på Equal Vision. Dessutom har bandet fått genomgå diverse förändringar i sin lineup. Bassisten Chric Honeck lämnade bandet av "personliga skäl" och han ersattes av Tim Churchman (tidigare i Spanish Bombs).

En snabbt flukt på listan och fyra spännande band träder fram, Life In Your Way, Haste The Day, Poison The Well och As I Lay Dying. Det är metal och hardcore ur den fina skolan. Dock är jag en smula osäker på vad Haste The Day har att erbjuda med sina nya skiva. Det man kan höra på deras myspace låter mediokert. Annars planerar alla banden att släppa nytt material inom det närmsta halvåret.

Mina personliga husgudar The Saddest Landscape planerar att någon gång i år släppa en dubbel cd med allt inspelat material de gjort, en del som inte släppts tidigare och en bonusdvd. Dessutom kommer det att tillkomma ett häfte på 16 sidor där bland annat en bild på min tatuering kommer finnas med. Det är inte mycket som kan slå detta i år och hade det inte varit en samlingskiva hade det lätt blivit årets skiva.

Årets skiva har däremot Thrice kommande projekt potential att bli. En mastodontskiva som sträker ut sig över hela fyra cdskivor! Det kommer bli ett koncept album som innefattar de fyra elemente; eld, vatten, vind och jord. I AP beskriver Dustin musiken i de olika elementen, "Fire will be the heaviest; Water will have most of the tremolo and chorus effects and the electronic elements; Earth will be very stripped with lots of acoustic guitar; and Air will have everything from arpeggio guitar to soaring rock." Man kan inte låta bli att vattnas i munnen när man läser detta. Ett gediget projekt som kan bli hur bra som helst. Thrice är ett band som i mina öron gått ett steg längre varje gång de släppt ett nytt album och det lovar gott för den nya skivan.

Och till sist. Ingen har väl missat Simons fina recension av Lifetimes nya skiva (som också har läkt via internet). Om nu missat hittar ni den här på emo-bloggen under "recensioner". Att poppunk hjältarna Lifetime är tillbaka glädjer nog många och även mig. Skivan som kom 1997, 'Jersey's Best Dancers', har spelats flitigt genomåren och ser framemot att även få spela i sönder deras nya skiva. Värt att notera är att Lifetime signats på snuskpellen Pete Wentz (från Fall Out Boy) skivbolag. Det gör lite ont i själen.

Här var en lite genomgång av spännande skivor att se framemot i år. Självklart kommer det dyka upp fler under årets gång. Det finns många "diy" emoband som släpper när man minst anar det. Mitt tips till er som vill ha lite heta skivtips i år är att hålla utkick på diverse intressanta skivbolag.

Till slut tänkte jag lista de tre skivor jag tycker är årets hetaste skivsläpp.

1. Thrice - ett galet konceptalbum på fyra cdskivor.
2. Jimmy Eat World - för att de är ett av de bästa banden någonsin.
3. Modern Life Is War - "cause we're all dead ramones"

Andra bloggar om: Comeback Kid, Every Time I Die, Poison The Well, Haste The Day, The Chariot, Thrice, The Saddest Landscape, Modern Life Is War, As I Lay Dying, Life In Your Way, The Fall Of Troy, The Dillinger Escape Plan, musik, emo, hardcore, metal, årets skiva